Kludd och kladd

Man ska aldrig tänka att man inte kan. Det är lite av mitt motto i livet. Därför har målarlådan åkt fram nu när vi mest är hemma hela dagarna med trötta S. Några vanliga tändsticksaskar har fått nytt utseende.

Och inte är jag den som ger upp bara för att sambon frågar om det är stora T som målat...

hösthjärta

Förra julen var jag hemma hos en kollega på kalas. Redan i hallen drabbades jag av min återkommande kan själv sjuka. På en vit garderob hängde ett enkelt rönnbärshjärta.

Då i december kändes det lite väl sent att ge sig ut på jakt efter bär och göra sig ett hjärta så det blev inget.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag bara därför kommit mig för att leta rönnbär den här hösten.

Sanningen är att det är genom att kika in på alla andra fina bloggar där ute som jag blivit påmind om rönnbärshjärtat. Jag har sett det på många ställen så att länka bara till en är inte riktigt rättvist...

Hjärtat jag gjort har redan blivit lite svart, vet inte om jag skulle ha gjort på något annat sätt eller om det bara är i år rönnbären är extra kännsliga efter allt regn i sommar. Kannske blir det ett till lite närmare jul!

Tillbaka hemma igen

Dagar går så himla långsamt när man är på sjukhus. Timmarna flyter liksom in i varandra och man tappar helt tidsuppfattning. Jag var hem natten mellan lördag och söndag för lite mys med stora T och för att få sova i lite lugn och ro (det är lite som att försöka sova på centralstationen när man är på sjukhus...)

Två stickprojekt packade jag med mig när jag styrde tillbaka till Uppsala men inte ens det som bara saknade två tummar lyckades bli klart. Nu är vi hemma och försöker få vardagen att återgå till det normala.

Något som gör mig glad är söndagsfrukostar med hela familjen och de närmaste helgerna har vi några att ta igen.

Finaste kopparna är ryskt imperialporslin som jag blev helt förälskad i under senaste Polenresan. Så fina med sitt bladguld att de mest står på hyllan i köket. En gång har vi använt dem och visst känns frukosten lite lyxigare med finporslin!



Nybakt bröd är också ett måste. De här bakade jag i förra veckan men det kom lite emellan i fredags...

Ibland händer det som inte ska hända

Igår hade vi en dag som vi sett fram mot ett tag. Klockan 5.15 vaknade vi och insåg att det inte skulle bli som vi tänkt oss. Lilla S mådde inte bra och krampade. Inom nästan ingen tid var två ambulanser på plats och vi förstod att det var riktigt allvar när de också försökte få helikoptern att komma.

Väl på sjukhuset bestämde de att lilla S som fortfarande krampade skulle sövas. Många timmar på intensiven blev det men nu är lilla S och jag på en avdelning. Jag har en jättetrött tjej men hon verkar än så länge inte påverkats på något annat sätt av sina kramper.

Nu väntar några veckor när medicin ska ställas in och vi ska vänja oss vid nya livsomständigheter igen.

Jag är i varje fall igen övertygad om att vi har fantastisk sjukvård i Sverige! 

Höst i trädgården

Vår trädgård har vi slitit med. När vi flyttade in var den full av små runda planteringar som redan sett sina bästa dagar.

 

Vi kom inte helt i mål men den har med åren blivit ganska trivsam. Nu är det sista hösten i trädgården för om två månader går flyttlasset till nya huset.

 

För min skull vill jag spara lite kort från vår trädgård. Så här såg det ut en dag i början av september.

 

 

Päronen kommer vara mycket saknade..

 



Blommor som väntar på att få bli en del av ett höstarrangemang.

 

Chili längs söderväggen

  

Just nu frossar vi i bönor. Det är nästan det enda i trädgårdslandet som riktigt gillat den här sommaren.

 

Några enstaka gurkor har det blivit, en frilandssort som är underbart god.

 

En självsått ringblomma i örtlådan.

 

Japanska lyktor som också självsått sig vid uppfarten.

 

Födelsedagskalas med blomma

Igår var vi på födelsedagskalas. Egentligen skulle jag åkt till Stockholm med mamma och A men så blev det inte. Mamma fick en elak snuva som gjorde henne sängliggande istället.

 

Tur nog för mig var familjen bjuden på födelsedagskalas och jag kunde haka på!

 

Sambon som gärna väntar till sista sekund med att fixa presenter (..ok vi är två i familjen..) blev mycket nöjd över att paketfixandet kunde delegeras...

 

 

 

En liten blomma skulle det bli. Lilla S och jag åkte till blomaffären och plockade på oss en påse olika blommor. Zinkkrukan är ett loppisfynd från början av sommaren och jag har funderat på vad jag ska sätta i den. Den blev perfekt som present-kruka.

 

 



 

På blomaffären bodde en hel låda små silver och guldfåglar. Två fick följa med hem. Nu har jag en massa blommor och en silverfågel kvar för att göra ett höstarrangemang till oss också.

Jag är barnsligt förtjust i cellofan och tycker att allt blir mer presentigt i det!

Sån där pasta med grönt inne i...

I torsdags när jag planerade veckans mat var det så där blankt i hjärnan som det bara kan vara när man MÅSTE hitta på något.

 

Varje gång det blir så där blankt frågar jag i desperation femåringen vad hon kan tänka sig att äta under vecka. Det vanliga svaret är "vet inte" och det framgår med all tydlighet att hon inte förstår hur det skulle kunna vara hennes ansvar att komma på någon bra idé.

 

I torsdags var svaret istället. Jag vet, vi kan göra sån där pasta med grönt i.

 

Efter lite letande i kokböcker hittade vi receptet som vi gjorde för ett år sedan och som hon kom ihåg. Fylld pasta med ricotta, parmesan och persilja. Serveras med en rosa tomatsås.

 



 

 

Jag har vikt pastan på den vita handduken och T (fem år) har vikt pastan på den röda. Jag vet, hennes är lika bra eller bättre än mina.

 

Om pastan var god... Bland det godaste som finns!