söndag 23 november 2014

Från rutigt till randigt

För precis två år sedan flyttade vi till vårt hus. Eftersom det är tre gånger så stort som vårt förra är det inte direkt någon överdrift att säga att några rum gapat ganska tomma sedan dess...

Snygga möbler är så himla dyrt. Jag hittade en jättesnygg fotölj som skulle passat superfint framför brasan. Drömmen hade varit fyra eller fem som en sittgrupp. Det tråkiga var att de kostade 20 000 kr styck. Det finns så klart billigare möbler men det kan bli lite trist med allt för mycket lågprismöbler.

Därför var lyckan stor när jag hittade den här finingen på loppis förra hösten, för femtio kronor! Lite nytt tyg och lite mer stoppning så....




Vi höll på att vänja oss vid den röda. Tiden räcket aldrig till riktigt. Men skam den som ger sig. 
Nu är den klar. Den har fått folk att tro att vi har dyra designmöbler! Jag är jättestolt, har aldrig klätt om något förut men det var inte så himlans svårt, när jag väl började.






fredag 22 augusti 2014

Leva av vad jorden ger

Det finns inget bättre än att sätta frö och vänta på att det ska växa. Varje vår drömmer jag om allt gott jag ska laga från mitt land, hur vi ska vara helt självförsörjande av grönsaker under sommaren och hur jag ska fylla frysen med godsaker som räcker hela vintern.

Mitt i sommaren brukar jag ändå ha en liten dipp. Jag tycker att det är jobbigt att vattna, gödsla och rensa ogräs. Ni vet allt det där som behövs för att växterna ska trivas riktigt bra. Jag blir också lite mer realistisk och inser att det inte går att odla i överflöd när man är hänvisad till några få pallkragar, som också får precis så mycket sol att växterna klarar sig.






Som vanligt blev inte resultatet lika storslaget som drömmarna men smaken av nyskördar gurka eller helt nyupptagen färskpotatis eller smörslungade vaxbönor eller...

Jag ni förstår, det kommer att odlas nästa år också. Mest pepp fick jag ändå av min stora tjej. "Mamma, tänk vad bra att vi kan odla allt som går att köpa i affären". Kanske kanske lyckas vi uppfostra ett barn som förstår att maten inte växer på ICA.

torsdag 10 juli 2014

Byxor till D och en tråkig förkortning

Vet inte varför men jag har stora bekymmer när jag försöker ladda upp bilder på bloggen. Varje gång det händer tappar jag orken och stänger datorn. Bilderna ligger uppladdade i datorn men vill liksom inte hopp in i bloggen. Nu har jag hittat ett sätt, även om det är ett krångligt sätt så nu kommer jag börja bjuda på en del gamla bilder.


De här bilderna har till exempel har väntat så länge i datorn nu att lilla D redan vuxit ur byxorna jag ville visa. Som synes blommade ginsten när byxorna var nya. Eller riktigt nya var de inte. De är resterna av ett par jeanstajts som jag nött ut. Orginalsömmen finns kvar vid foten. Jag ritade av ett par andra byxor på fri hand men var lite för optimistisk runt baken. Jag fick lägga ut i rumpan och lappa lite. Blev egentligen ganska nöjd med det eftersom byxorna ser mer arbetade ut nu. Mudden fick också bli extra bred eftersom jag också klippt byxorna lite för låga.

Tajtsen räckte till ett par likadana byxor till fröken S också. Men då såg jag till att ha tillräckligt med tyg i midjan. Hennes gränsar fortfarande till lite stora men hon växer nog i dem till slut hon också.



Att fånga lilla D på kort är ibland en omöjlighet. Just när vi skulle ta de här korten hade han kommit på att han kunde se sig själv i kameran när korten var tagna så det var en utmaning att få honom framför kameran. De flesta kort blev "barnben i farten oskarpa".







Nu är sommaren här och vi har massa ledighet i år. Vi gör vårt bästa för att njuta av det och vi lyckas ganska bra med det faktiskt. Det hade varit lätt i år att glömma bort att njuta, sommaren började nämligen med ett nytt orosmoln för vår del.

Lilla S har blivit mycket sjukare i sin epilepsi och det har tagit lite på våra krafter. Vi har åkt fram och tillbaka till sjukhuset några gånger och sovit över för att göra ett sömn-eeg. Hon har något som kallas CSWS och det är inget som är kul att läsa om. Efter allt för många svängar in på sjukhus har vi lärt oss när något är på allvar och när det inte är lika farligt. Att bli mött av fyra doktorer på en akuttid, att bli uppringd flera gånger av en överläkare som vill veta hur det går och att sättas på behandlingar som än är väldigt ovanliga i Sverige... Då förstår vi att det är ganska allvarligt just nu. Vi har satt in ny stark narkotikaklassad medicin (hittills har fröken varit anfallsfri men trött) och idag har vi också påbörjat en stark cortisonbehandling som gjorde fröken ännu tröttare.

Men vet ni vad. Den här sommaren kommer inte tillbaka. Mitt i allt är det nu vi ska samla energi för att orka resten av året. Så idag har vi badat och plaskat i vår lilla trädgårdspool. Lilla S har hängt med så mycket hon orkat men mest vilat i skuggan under syrenhäcken. Vi har läst sagor, myst och kramat henne. Vår lilla prinsessa blir omåttligt kramig när hon är trött och vi är inte sena att haka på.

På kvällen slog vi till med grillade revbensspjäll, grillad majs, coleslaw och nybakt bröd. En perfekt avrundning av en himla mysig dag!

tisdag 8 april 2014

Velour och hjärtan


Jamen, så jobbar jag igen. Superkul men ganska tröttsamt. Kvällarna snurrar förbi och oftast somnar jag i soffan. 

Men några gånger har jag hunnit sätta mig vid symaskinen innan jag somnat. Bland annat små hakisar i velour har sytts. En liten välkommen till världen-present åt en liten enmånaders!
 Helt otroligt så små de är. Lilla bäbisen här hemma är rena jätten i jämförelse!






onsdag 12 februari 2014

Vantar till S

Lilla skruttan S behövde nya vantar. Jag har ju letat efter ett fint mönster på vantar i hennes storlek men inte hittat riktigt det jag letat efter. När jag hittade en gammal handarbetstidning på loppis blev jag glad. Där fanns beskrivningar på vantar som påminner mycket o. De vantar min farmor stickade till mig när jag var liten.




Jag hade gillat starkare färger men lite skulle ju S ändå få välja. Rosa och lila, en oslagbar kombo när man är fem...




måndag 10 februari 2014

Vårlängtan


I murrigaste vintern börjar alltid den där känslan komma. Ni vet den där längtan efter att kliva rakt ut utan att först brottas med overaller, mössor vantar och kängor. Den där längtan efter att gå till odlingslådorna och plocka sallad till kvällens grillmiddag och att gräva upp ett gäng potatisar som ska kokas med massor av dill. 

Ni vet den känslan.



För att stå ut planterar jag så mycket fröer jag kan. Redan har kronärtskockor och chili kommit i jorden. Jag drömmer om att koka mina kockor och sen äta dem doppade i smör. Chilin kommer hamna i sallader och wokar, i grytor och såser men främst är de superbra att frysa och räcker på så sätt hela året. I år ska vi också köpa en rök och jag ska testa att göra egna chipotle. Är också sugen på att göra egen sambal. Ni ser, längtan är stor nu. Vi får se vad som blir verklighet av drömmarna!

Ikväll ska jag peta ner paprika i jorden också. Har stora drömmar för dem också men där är jag mer realistiskt medveten om att jag aldrig lyckats få några paprikor tidigare...

I år har jag återbrukat lock från plastburkar för att få etiketter till mina krukor. Märkpenna fastnade bra och är vattenfast!

tisdag 28 januari 2014

En tröja till T


Jag tycker det är kul att kika in på andra bloggar och se vad som skapas därute. Ofta slås jag av vilken otrolig fart vissa har när de stickar eller virkar. Det är liksom som att det inte är någon ansträngning alls för dem att skapa de mest fantastiska alster. För mig är det mer så att alla projekt som är större än en disktrasa, raggsocka eller vante tar lååång tid att få klart.

Delvis blir jag trött i händerna av att sticka och virka så jag kommer inte så långt varje dag men framförallt saknar jag uthålligheten det behövs för att ta upp samma handarbete varje kväll och fortsätta tragglandet. Jag brukar börja i rasande fart men sen tar det liksom slut och arbetet måste ligga till sig lite...





T's tröja till exempel började jag på i juni. Raskt var bakstycket klart men sen var det liksom för tråkigt att sticka ett nästan likadant framstycke. I höstas tog jag ny fart men då fastnade jag på ärmarna där mönstret inte riktigt gick ihop sig. Tillslut listade jag ändå ut hur det skulle vara men då hade jag ju redan stickat ärmen tre gånger....

Det enda som verkar skilja mig från andra stickerskor är att när jag nu äntligen är klar med alla delar så tycker jag att det är otroligt roligt att sy ihop allt och som i det här fallet virka en liten spets runt alla öppningar på tröjan. Fina T har redan haft tröjan i skolan och berättat för alla att hennes mamma stickat en tröja till henne. (stolt mamma!)

Kika in hos husmorsskolan vetja! Massor blir gjort där på tisdagar!






fredag 10 januari 2014

Nu dansar vi ut julen

Imorgon dansar vi ut julen del ett. Barnen har fått bjuda varsin bästis och jag har bjudit min! Det blir en lagom stor fest för lilla S som ser fram mot dansen mest av oss alla.

 Julen har varit en fantastisk tid. Hela december blev härligt kravlös. Julkort pysslade ja ihop i god återvinningsanda. Hjärtanen är en kollageteknik med papper från blanka magasin. 

Inser alltid veckan före jul hur kul det är att få riktig post i brevlådan och önskar att det fanns mer tid för att orka överraska släkt och vänner med brev också resten av året.



Vi har bott i huset ett år nu och börjar kunna pricka av saker på att-göra-listan. Senaste förbättringen är att vi målade om taket i vardagsrummet innan jul. Det är riktigt skönt att slippa fjällstugekänslan som dominerade förrut. Nästa projekt blir att snygga till väggen bakom kaminen. Med vitt tak behövs det lite färg på väggarna. Lite större känns projektet är att byta golvet. Rummen och hallarna är ungefär hundra kvadrat ihop och vi har planer på att flytta köket samtidigt så det kan bli ett riktigt jobbigt projekt.




Den här julen var första gången jag tyckte vårt hus var mer fint än bara projekt som ska göras så känns som vi är på rätt väg.

Efter att ha skickat paket till de släktingar som bor långt borta och firat jul med de som bor nära packade vi väskorna och åkte på solsemester. Gud va skönt det var!



Nu väntar en ny fas i livet. Vi har fått assistent beviljat. Tre heltider i veckan. Jag är sprudlande glad samtidigt som jag inte har en aning om hur det ska bli.