Fyllda vantar

Under våren gick jag en vantkurs med Anita Grahn på medborgarskolan här i Enköping. Vi fick lära oss flera bastekniker för att göra vantar. Men också den här metoden som jag gillade. Fyllda vantar.  

Metoden går ut på att man enligt ett mönster stickat in små tussar av ull. Allt det röda i vantarna är små ulltussar. Viktigt att garnet man stickar i är 100% ull så att tussarna sitter kvar. 

Jag har sett liknande varianter där det istället för tussar stickas in färgade garntrådar, skulle ju vara ett bra sätt att använda de där sista snuttarna av fingarner!

Så här ser de ut på insidan. Väldigt lurviga och mjuka. Och varma som bara den! Så nu när vantarna äntligen är klara skulle det ju gärna få komma lite mer vinter.

Gerbera

I början av sommaren hakade jag på Organic knitters summerkal och tyvärr blev det precis som jag trodde, att sjalen inte riktigt blev färdig under sommaren. Men nu är den äntligen klar och till och med blockad. Jag brukar ju fuska lite med det där blockadet men just den här sjalen behövde verkligen blockad. Mönstret passar mig perfekt för precis när jag började tycka att det var tråkigt var det dags att plocka fram ett nytt mönsterdiagram och så blev sjalen kul igen att sticka. De flesta diagram var enkla och krävde inte så stor koncentration men några var betydligt krångligare och krävde desto mer tålamod. 

Sjalen är stor och skön. Den passar lika bra som snyggsjal runt halsen som värmande sjal över axlarna. Idag är jag extra glad över min värmande sjal eftersom jag hänger i soffan tillsammans med min helt nya snuva...

tjuvstartat sommarens KAL

Idag börjar organic knitters sommar kal. Jag kände mig tveksam ett tag inför om jag skulle vara med eller inte, jag brukar inte få så mycket stickat på sommaren men samtidigt var sjalen väldigt fin. Så jag skyndade mig att beställa innan jag skulle råka ångra mig. Redan två dagar senare kom paketet hem med det mest underbart mjuka ullgarn. Det var i förra veckan och efter att ha nystar den första härvan skulle jag bara lägga upp och testa den första delen.... och helt plötsligt har jag kommit halvvägs...

Jag och min stickning har det nämligen ganska bra tillsammans i en trädgårssoffa på dagarna. Där jag kan hålla koll på traktorena som är här för att fixa till vår tomt. Ett ganska gott liv just nu i solskenet. Något varv på sjalen, lite god frukt, stora mängder vatten, några varv till, drömmar om den färdiga trädgården ja och sen hade visst det gått en förmidag till....

Men jag hade i varje fall tid till att sticka....

Det här var en sån där helg där man tänket få mycket gjort. Idag skulle vi till min svåger som fyller år och imorgon var vi bjudna på häng i Uppsala. Och all annan tid skulle vi fixa i det sista i trädgården för nu hoppas vi att stora grävmaskinen kommer den här veckan.

Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Signe är fortfarande hängig och har sovit i princip tre dygn i sträck nu. Igår blev hennes syresättnign sämre så idag packade Björn en väska och åkte till Ackis med henne. Och eftersom Dante fortfarande har feber så var det bara att ställa in dagens kalasplaner. Han och jag begav oss istället ut i trädgården för att gräva upp de bärbuskar som ska räddas från stora grävskopan. Men oj vad jobbigt det är att gräva i trädgården när man sjäv är snuvig. Efter att ha grävt upp blåbären, krusbären, hösthallonen och rabarbern var jag helt slut. 

Efter det har vi inte lämnat soffan mer än för att åka till affären och köpa godis, det är ju ändå lördag...

Någon utflykt till Uppsala blir det inte imorgon heller men den är redan ombokad till om två veckor. För att göra dagen lite lättare visade det sig att Signe inte hade något värre än vår helvetessnuva så hon fick komma hem. Och för att toppa det har jag plockat in ett jättefång med äppelblom (prydnadsäpplen) och så har jag ju haft väldigt gott om sticktid idag. Så som vanligt blev det ganska bra även om det inte blev som det var tänkt.

vantar två av fem

Det andra vantparet som snart är klara till min vantstickarkurs är mitt tovade par. Som ni kan se är de jättestora nu men ska förhoppningsvis krympa ner till en bättre storlek i helgen. Två smarta tips har vi fått på kursen. Det första är att klippa en lagom mall i plast att forma vanten till när man tovar den. Det andra smarta är att göra uppläggningsvarvet i bommulsgarn. Planen för de här vantarna är nämligen  att sticka en mudd efter att vantarna tovats. Och om allt går enligt ska bommulen gå att klippa bort när vanten tovats och då lämna små hål där det lätt ska gå att plocka upp maskor till en mudd. Återkommer med hur lätt det faktiskt är när jag testat..

vantar och påskgodis

Den här våren går jag en vantkurs med Anita Grahn. Det är en grundkurs och vi får lära oss vantar med rak tumme och med kiltumme. Vi lär oss tova vantar och sticka lovikavantar. Och nästa gång som blir kursens sista ska vi lära oss fyllda vantar. Det ser jag fram mot. Även om jag stickat en hel del vantar genom åren har jag en del kvar att lära. Här på mina vantar med rak tumme har jag testat maskstygn för första gången. Jag har repat och gjort om kanske tusen gånger innan jag fick till dem. Att de tydligen blev uppochner tänker jag inte bry mig om.

På skoj var det någon som frågade om vi behövde sticka fem par vantar under kursen. Men visst skulle det vara kul att testa om jag får till alla fem. Just nu ligger lovikavantarna sist i prioriteringen, jag brukar få ont i händerna när jag stickar sånna.

Annars har vi haft en skön påsk. Solen har lyst och godisskålen har varit välfylld. Faktiskt så välfylld att det inte är gott med godis längre... men eftersom jag har känt av pollenallergin i helgen så är det ändå dags att göra ett uppehåll med godis. Testade under förra våren att utesluta citronsyra och hade väldigt lite pollenallergi. Godis är ofta fullproppad med just citronsyra och eftersom jag inte orkar stå och läsa innehållsdeklarationer så är det lättare att utesluta allt godis.

Tå-upp-vantar FO

Mina tå-upp-vantar är klara. Och trådarna är fästa. Vår fina treåring som är i en väldigt artig fas utbrast. 'Har du stickat de här till mig! Tack snälla mamma, du är så snäll'. Den dosen av uppmuntran borde räcka för att hålla mig stickandes ett år till! 

Älskar sånna här små projekt som blir klara på några timmar. Och snart behövs det ju tunna småvantar igen, för i min bok är mars den första vårmånaden. Skulle antagligen blivit massor av likadana vantar om det inte var för att jag nästa vecka ska börja en stickkurs om just vantar. Där blir det vuxenvantar till att börja med. Uppgiften till första kurstullfället är att sticka klart mudden till första vanten. Jag är osäker på om garnet jag tittat ut kommer räcka så jag tänkte parallellsticka paret för att se om de behöver bli randiga. Men när jag skulle börja på andra mudden igår upptäckt jag att jag bara hade en uppsättning stickor i den stoleken. Idag MÅSTE jag helt enkelt göra en utflykt till en garnaffär. Ja, jag få helt enkelt offra mig....

Tå-upp-vantar

Livet går lite långsamt när alla barn är sjuka och hängiga. Nu har snuvan gripit tag i min Signe på det där dåliga sättet som innebär syrgas och vaknätter. Natten som var hade vi en assistent här men nu bäddar vi en extra säng hos henne så att vi kan vara nära. Skruttan, släpper det inte imorgon är det dags för årets första resa till Uppsala.

Den mer positiva sidan är att jag hinner sticka mycket nu när vi ser masssa film och låter barnen leka hur mycket de vill med surfplattor. Har testat att sticka tå-upp-vantar enligt det här mönstret. Garnet blev över när jag stickade mina fingervantar och är från början ett garn fyndat en reakorg för typ en tia nystanet. Garnet är tunnare än det i mönstret och jag stickar på mindre stickor men eftersom vantarna ska passa vår treåring så blir de perfekta så!

mina Fingervantar

Jag är faktiskt lite stolt, för jag har stickat ett par fingervantar för allra första gången. Jag testade att sticka ett par för något år sedan men då fick jag aldrig rätsida på alla de där fingrarna. Den här gången följde jag det här mönstret och även om det är lite pillrigt så fungerade mönstret bra för mig. Baksidan med att sticka fingervantar är att det är betydligt fler trådar att fästa än när man stickar tumvantar men nu är alla trådar äntligen fästa och vantarna är klara.

Sen är det ju i och för sig det där med att blocka stickade plagg. Jag är verkligen jättedålig på det generellt och när det kommer till vantar är det helt uteslutet. Brukar tänka att vantar liksom blockar sig själv första gången man går ut i regnet med dem...

Nya koftplaner

 

Eftersom det gick så himla bra med min första kofta så jag beställde nytt garn häromveckan. Sen fick jag vänta, tills igår. Då kom det äntligen. Jag skulle egentligen gjort en ordentlig matlista och åkt och handlat men det går ju inte när man har får hem en hel påse med mjuka små nystan.

Koftan ska stickas på rundsticka nr 6 och självklart hade jag ingen hemma. Att vänta tills jag köpt någon var inte att tänka på så jag la upp alla 233 maskor på en vanlig jumpersticka bara för att komma igång. Idag har jag köpte en rundsticka så nu är det överstickat så nu kör jag... ska bli spännande att se när den blir klar....

En snabbplanering av veckans mat blev det också till slut
Igår blev det reser
Idag, fredag TACOS!
lördag: födelsedagskalas 
söndag: potatisgratäng och kyckingfilé 
måndag: pasta med sås på rökt lax
tisdag: linssoppa
Onsdag: kör vi ett födelsedagskalas till

Koftan regn

Igår var det pysselkväll och då blev den äntligen klar. Min första egenstickade kofta. Om någon är sugen att testa finns mönstret här. Koftan heter Regn, och kanske ska strecken på ryggen föreställa regn, vad vet jag. Jag valde att sy fast de första strecken i resten av koftan. Annars blev den glipan allt för stor och koftan gled ner för långt på axlarna.

Pysselkväll förresten är något att se fram mot. Jag och två goda vänner träffas för att få en paus och för att handarbeta. Och ibland äter vi tillsammans om någon hinner fixa.

Det är något särskilt med att dela en vardagsmiddag. Fokus hamnar där det ska. På att det är trevligt att ses och inte som det kan bli på finmiddagar på dukning och matlagningskonst. Igår bjöd jag på potatis och skinklåda med sallad och knäckemacka. Tilda gav det bara fem av tio poäng som middag. Jag håller med om att maten var medelmåttig men tycker ändå att det blev en riktigt trevlig middag.

knappar, knappar, knappar.

Igår maskades koftan av och idag jobbar jag med att fästa alla trådar och sy i knappar. 11 knappar visade det sig... eller bara åtta kvar nu... hm, det där med att sy i knappar är inte mitt bästa.

Koftan var en KAL och blev inte helt i min smak så istället för att köpa nya knappar har jag grävt fram ett gäng ur knappsamlingen. Eftersom de är udda har jag valt att sy fast dem men rosa tråd så tror jag de kommer uppfattas som mer lika (kanske hoppas är ett bättre ord än tror)

värmande stickning

Idag har vi varit med barnen på disney on ice. Vi passade på att stanna i vårt älskade Årsta för att äta mat på den grekiska kolgrillen vi gillade när vi bodde där. (Tyvärr var det lite av en besvikelse så här nästan tio år senare.)

På väg tillbaka hem sjönk termometern stadigt och hade nått -18 när vi var hemma.

En perfekt kväll helt enkelt för en värmande brasa och att ge sig i kast med den där andra fingervanten som aldrig verkar bli klar.

Virkade disktrasor

Jag har provat flera olika sätt att virka och sticka disktrasor. Min erfarenhet är att det inte spelar så stor roll vilket mönster trasan har för alla jag testat har fungerat bra. 

Mest snabbvirkad är en trasa med vanliga stolpar på varandra. Den gröna bomullstrasan i mitten är en sådan. Den röda rutiga är stickad efter beskrivning hos Hildurs barnbarn (kolla gärna in hennes månadens disktrasa för att få mer inspiration). Den tredje trasan är efter eget huvud...

De finaste trasorna tycker jag blir de i snäckskalsmönster. Här har jag virkat några. Hmm kanske ska jag ta och göra några såna också...

Hemmavirkade (eller stickade) disktrasor brukar vara en uppskattad present. Kanske som en extra present under granen eller varför inte som en gåbortspresent om man råkar bli bjuden på spontanglögg i adventstider.

Kolla in hos Klockarbarn där hon samlar inspiration för att komma i julstämning.





Finvantar med sämre samvete....

I februari hade jag massa med tid övet. Jag ägnade dagarna instängd i en sjukhussal med ett barn som mest sov. När jag hittade en bloggare som önskade en teststickare av ett nytt mönster såg jag inga hinder alls för varför det inte skulle vara jag! 

Vi kan väl säga att det var en tydlig brist på självinsikt precis där. Förlåt Lillastrumpan. Nu är de klara men tyvärr för stora. Jag ska prova att tvätta dem och se de kanske kan krympa lite...

Kolla in länken ovan, mönstret finns gratis på nätet nu! Snyggt mönster eller hur!

Regn KAL

 

För att komma igång med sticklusten ordentligt har jag hakat på Yarn Madness KAL. Koftan heter regn och jag stickar den i grått med rosa som kontrastfärg. Var den kommer att vara rosa är än så länge hemligt för mig. Vi stickar koftan uppifrån och ner och jag har stickat oket och en och en halv ärm.

Jag har snålat och sticka den i ett billigt garn. Jag har aldrig avslutat en så här stort projekt så jag ville inte lägga en förmögenhet på garnet. Bara därför blir jag antagligen klar med koftan och kommer antagligen alltid ångra lite att jag inte köpte ett finare garn. Ni vet hur det är....

Ser ni mattan. Jag älskar min matta. Varm och glad i ett. Den är helt i ull och jättetjock.

 

Till koftan behövs stickmarkörer. Jag passar på att visa upp mina egenknåkade. Jag köpte den minsta nyckelring jag kunde hitta, ca 1 cm i diameter, satt fast en ståltråd och dekorerade med fina pärlor. Några blev riktigt bra medans några har en tendens att fastna i det stickade... Kul att göra var de i varje fall och jag har ett gäng på lager... 

Laddar för höst

Snart börjar ett nytt kapitel i livet. Om tre veckor går jag på tjänstledighet för att vara assistent på heltid till min Signe. Det har varit ett svårt beslut men nu känns det bara bra! 

Och om det skulle bli som jag hoppas och det efter sommaren kommer en lång och solig höst så har jag förberett mig med en tjockstickade pyttipanna

Det kallar jag framförhållning. Tänker aldrig erkänna att jag hade tänkt ha sjalen som vårsjal....

Jag hade garn kvar när pytten  var klar hade jag lite garn kvar. Lite på känn stickade jag en matchande mössa. Resår nedtill och avkortade varv och med lite flax var mössan precis lagom när garnet tog slut. Perfekt restgarnsprojekt!

 Mitt bidrag till Majas symöte

Strumpstoppning

Jag gillar inte att vara kall om fötterna, så jag har nästan alltid ett par raggisar eller tofflor på mig när jag är hemma.

För åtta år sedan förstod jag på riktigt hur man gjorde när man stickade raggisar. Jag har stickat några långt tidigare men då behövde farmor sitta bredvid och berätta precis hur jag skulle göra. Efter att farmor inte kunde sticka länge blev det inte heller några raggisar för mig.

De allra första jag stickade där för åtta år sedan är kanske inte de snyggaste jag stickat men de är de första alldeles egna. Det var därför lite tråkigt när det gick hål på den ena för ett tag sedan. Jag ogillar slitochslängkulturen generellt men det är extra svårt att kasta något man faktiskt gjort själv. Därför tog jag fram nål och tråd för att laga. Jag har aldrig riktigt lärt mig hur man gör men jag föreställer mig att det viktigaste är att fånga varje trasig maska vilket jag tror att jag lyckades med.

Att hålet hamnade på hälen gör att jag misstänker att strumpan är lite för liten...Men den sitter skönt och nu är den i varje fall redo att tjäna mig i ytterligare åtta år?

När jag stickar raggisar gillar jag dem bäst om de är korta i skaftet, annars blir benen för varma innan fötterna en har börjat tina.

småfotstofflor

När jag stickade de rosa tofflorna till min lillasyster var jag inte direkt överens med stickfastheten i beskrivningen från garnstudio. Den första tofflan passade inte en vuxenfot alls. Istället för att repa allt valde jag att sticka en lika till liten toffla. Kanske får den stanna här hemma och värma lilla D´s fötter nästa vinter eller så hamnar den i ett paket redan nu till våren.

Modellen är superenkel och stickas på vanliga jumperstickor i ett stycke som sys ihop baktill och undertill.

Jag hoppas ni ser den fina duken. Det är ett arvegods från min farmor, en kvinna som satt stolthet i att dukar skulle vara lika fina på avigsidan som från rätsidan. Nu kan jag uppskatta dessa handarbetsskatter som jag fått ärva. Som yngre var det inte lika kul då hon skoningslöst granskade även mina första alster även från baksidan. Tror att det var i det min egen skaparfilosofi föddes. Glädje framför noggrannhet!

Mitt bidrag till veckans symöte hos Maja.

Att plocka in våren

För att hjälpa oss stå ut med oxveckorna fram tills våren är här har Mitt hem är min borg en inspirationsutmaning. Att varje söndag dela med sig av sånt man gjort i syfte att inspirera andra och kanske också själv få lite inspiration!

Jag har börjat plocka in våren den här veckan. Flera resor har gått till blomaffären och det har planterats och ställts ut små rara vårblommor i hela huset!

Det är massor med vivor och lökar och annat fint som fått följa med. Lite blåbärsris plockade lilla S och hennes assisten under jullovet och det har redan små blommor. Stora T är väldigt förhoppningsfull om att det kommer växa blåbär på vårt matbord...

Idag har också de första fröna kommit i jorden, så nu har startskottet för våren gått på riktigt. Så här tidigt sätter jag kronärtskockor och chili. Jag har tröttnat på att de brukar bli långa och rangliga så igår införskaffades en alldeles ny växtbelysning.

Ett av årets nyårslöften är att äta med grönt och mindre kött. Därför sådde jag också flera sorters sallat som förhoppningsvis kommer växa fint av belysningen. Av rena farten sådde jag lite krasse, började grodda alfalfa-groddar och påbörjade en odling av ärtskott.



Den stora utmaningen i vår är att vi ska gå ner 10% av vår kroppsvikt fram till sista maj. Än så länge funkar det bra, massor av sallad har vi ätit och några kilon har försvunnit. Jag har till och med köpt ett träningskort och använt det flera gånger.

Jag brukar inför mig själv rättfärdiga mina extra kilon med att jag varit gravid tre gånger och att det med ett svårt handikappat barn är det väldigt klurigt att få någon tid över till något annat än att vara mamma. Eftersom träning inte heller är det roligaste jag vet är det svårt att välja det de få stunder som finns.

Men nu är det dags för mig att börja förstå att vårt liv har förändrats. Med assistenter hemma finns det en mycket större möjlighet för mig att faktiskt börja ta hand om mig själv.

Därför har jag lagt till tre andra nyårslöften också. Unna mig själv en massage varje månad, se till att umgås mer med vänner och pyssla/handarbeta mer (för det gör mig glad!)

Det här ska bli en fuskponcho. En stor varm sak att krypa in i fram tills sommaren är här på riktigt!