En tröja till T

Jag tycker det är kul att kika in på andra bloggar och se vad som skapas därute. Ofta slås jag av vilken otrolig fart vissa har när de stickar eller virkar. Det är liksom som att det inte är någon ansträngning alls för dem att skapa de mest fantastiska alster. För mig är det mer så att alla projekt som är större än en disktrasa, raggsocka eller vante tar lååång tid att få klart.

Delvis blir jag trött i händerna av att sticka och virka så jag kommer inte så långt varje dag men framförallt saknar jag uthålligheten det behövs för att ta upp samma handarbete varje kväll och fortsätta tragglandet. Jag brukar börja i rasande fart men sen tar det liksom slut och arbetet måste ligga till sig lite...

T's tröja till exempel började jag på i juni. Raskt var bakstycket klart men sen var det liksom för tråkigt att sticka ett nästan likadant framstycke. I höstas tog jag ny fart men då fastnade jag på ärmarna där mönstret inte riktigt gick ihop sig. Tillslut listade jag ändå ut hur det skulle vara men då hade jag ju redan stickat ärmen tre gånger....

Det enda som verkar skilja mig från andra stickerskor är att när jag nu äntligen är klar med alla delar så tycker jag att det är otroligt roligt att sy ihop allt och som i det här fallet virka en liten spets runt alla öppningar på tröjan. Fina T har redan haft tröjan i skolan och berättat för alla att hennes mamma stickat en tröja till henne. (stolt mamma!)

Kika in hos husmorsskolan vetja! Massor blir gjort där på tisdagar!

Nu dansar vi ut julen

Imorgon dansar vi ut julen del ett. Barnen har fått bjuda varsin bästis och jag har bjudit min! Det blir en lagom stor fest för lilla S som ser fram mot dansen mest av oss alla.

 Julen har varit en fantastisk tid. Hela december blev härligt kravlös. Julkort pysslade ja ihop i god återvinningsanda. Hjärtanen är en kollageteknik med papper från blanka magasin. 

Inser alltid veckan före jul hur kul det är att få riktig post i brevlådan och önskar att det fanns mer tid för att orka överraska släkt och vänner med brev också resten av året.

Vi har bott i huset ett år nu och börjar kunna pricka av saker på att-göra-listan. Senaste förbättringen är att vi målade om taket i vardagsrummet innan jul. Det är riktigt skönt att slippa fjällstugekänslan som dominerade förrut. Nästa projekt blir att snygga till väggen bakom kaminen. Med vitt tak behövs det lite färg på väggarna. Lite större känns projektet är att byta golvet. Rummen och hallarna är ungefär hundra kvadrat ihop och vi har planer på att flytta köket samtidigt så det kan bli ett riktigt jobbigt projekt.

Den här julen var första gången jag tyckte vårt hus var mer fint än bara projekt som ska göras så känns som vi är på rätt väg.

Efter att ha skickat paket till de släktingar som bor långt borta och firat jul med de som bor nära packade vi väskorna och åkte på solsemester. Gud va skönt det var!

Nu väntar en ny fas i livet. Vi har fått assistent beviljat. Tre heltider i veckan. Jag är sprudlande glad samtidigt som jag inte har en aning om hur det ska bli.

en halv mormorsruta

I våras syntes de här sjalarna på var och varannan blogg. Ni vet de där sjalarna som blir som en halv jättestor mormorsruta. Jag var snabb på att haka på och eftersom den är relativt enkel att virka blev jag snabbt klar. Några små hinder på vägen har dock medfört att jag inte visar den på bloggen förrän nu.

 

 

 

Först till garnet som den är virkad i. Ett fantastiskt tjockt alpackagarn som är lätt melerat om än mest brunt. Helt underbart varmt och lent. Det har legat i mitt skåp i flera år och jag har inte riktigt vetat vad jag ska hitta på med det. Men det visade sig att det inte räckte för när allt garn var uppvirkat tyckte jag att sjalen var lite för liten. Jag ville inte att sjalen skulle bli randig utan bestämde mig istället för att virka en kant i ett motsvarande garn men en annan färg.

 

Här i stan hittade jag inget garn som kunde funka utan det blev till att åka till Västerås och hoppas på att det kunde finnas något bättre där. Gissa hur glatt överaskad jag blev när damen på affären plockar fram samma garn som resten av sjalen är virkad i. Det är inte samma färgbad med det går inte att se någon skillnad. Så jag fick min sjal enfärgad tillslut ändå. Ett litet garnmirakel!

 

Sen var det det där med att blocka sjalar. Det är den egentliga anledningen till att sjalen inte fotats förrän idag. Tror inte att den här sjalen heller kommer att få blir det... Jag vill börja använda den NU.

 

Kika in här för att se vad andra knåpar med i novembermörkret.

Äntligen marmelad

Som jag har saknat våra päronträd från förra trädgården den här hösten. Till råga på allt så fick vi knappt någon frukt förra hösten som var vår sista tillsammans med träden.

 

För två år sedan gjorde jag en helt underbar päron- och valnötsmarmelad och nu är alla burkar slut. Jag känner ingen som har ett päronträd så det har inte gått att tigga till sig några kilon och att köpa är jag lite för snål för. Päron är ju superdyra!

 

Så när jag rasade in på affären idag i ett snabbärende och upptäckte att de tog tio kronor kilot för päron kunde jag inte motstå frestelsen trots att det aldrig kan bli riktigt samma med importerade päron...

 

Som ni ser står burkarna upp och ner för att svalna. Ett tips jag fick av svärmor i somras när vi kokade blåbärssylt hos henne. Locket sugs liksom fast bättre och man ser på en gång om någon burk inte är tät.

 

Lite marmelad är mitt bidrag till veckans symöte hos Maja! Kika in där och se vad andra har för händerna den här veckan. Min marmelad kommer jag att snaska på kex för att trösta mig själv över att jag behöver sticka om ärmarna (igen) till tröjan som T ska få...

 

Kanske men bara kanske ska jag också bjuda på den när vi ska få träffa en livs levande person från försäkringskassan imorgon. Ganska nervös inför det faktiskt så jag ska nog panikstäda lite till innan jag går och lägger mig!

Söndagsmys i verkligheten

Hoppas alla haft bra höstlov och en trevlig allahelgonshelg.

Vi har gjort allt det där man ska. Ätit godis, karvat pumpor, varit på lovutflykt och tänt ljus på kyrkogården.

Idag har vi också firat att vi bott precis ett år i vårt hus idag. Gokaka bakades till söndagsfika, en variant på Sverigekaka som vi gillar. (Ja, det är så klart inte många kakor vi inte gillar...)

Vi har summerat renoveringen så längt av vårt hus och känner oss ganska nöjda med år 1. Tre sovrum, en hall, en klädkammare, ett badrum, en hiss och delvis ny panel och ommålning av nästan hela fasaden. Klart! Lite har vi haft hjälp av hantverkare men mycket har vi gjort själva. Ganska stolt över det är jag med tanke på att vi också blivit en till i familjen och att lilla S haft sitt sjukaste år hittills.

Ovan en bild av hur jag önskar det såg ut när vi fikar och nedan en mer realistisk bild. Ja innan lilla D har vält ut mjölkkannan på golvet och kakan helt massakrerats så klart.

Att sambon också sitter i soffan och tröstar en jättesjuk liten S och vi räknar timmarna mellan Alvedon och Ipren och hela tiden överväger om vi måste åka till sjukhuset med henne. Ja det är liksom så det är hemma hos oss.

Nu är filten klar.

Ganska precis två år har jag pysslat med min mormorsrutefilt. Nu är den klar. Alla 180 rutorna är på plats. Den är inte superstor, tanken var att den skulle bli en filt till S säng. Två år senare har hon en mycket större säng så den passar inte där längre. Jag är också alldeles för stolt över den för att låta den ligga och samla damm i någon barnsäng.

Den ska få en särskild plats där den ska få vara fin och lyfta upp rummet med alla sina färger, jag älskar ju färg!

Innan jag började med filten hade jag aldrig virkat en mormorsruta i hela mitt liv så filten är inte helt perfekt men det gör mig inget. Som sagt 180 rutor, det blir en del trådar att fästa vill jag lova!

Kika in här för att se vad andra duktiga människor har skapat den här veckan!

I brist på annat

Senaste två veckorna har varit ett långt pärlband med nätter utan ordentlig sömn. Samtidigt har jag varit ovanligt mycket ensam med barnen. Det är inte så mycket som blir klart då har jag märkt...

Jag har faktiskt fått tillbaka lusten att pyssla (hurra!) men det har inte gått så bra och min vana trogen behöver projekt som inte gått klockrent ligga till sig en stund innan jag orkar ta tag i dem.

Förra helgen gjorde vi Eclairer. Lite till övning krävs nog. De var inte så eclair - lika kan vi väl nöja oss med att säga. Istället får jag nöja mig med mitt nya förkläde. En gammal gardin har fått nytt liv som förkläde.

T och jag har pysslat kort. Det är dags för födelsedagskalas. I ett mycket svagt ögonblick har jag gått med på att hon ska få ha två kalas och totalt bjuda 20 barn... Hur ska vi överleva det? Visst blev korten snygga i varje fall!

Idag har det varit symässa för hela slanten. Oj vad jag skulle kunna sy just nu om jag bara hade tid!