onsdag 28 augusti 2013

ett halvt UFO mindre i världen

 Jag har inte haft så stor lust att pyssla under sommaren, det har funnits så mycket annat som varit roligaren. Ibland när jag ändå fått lust att göra något snabbprojekt har det räckt med en snabb titt in i pysselrummet för att ta kål på de lustarna. Olika renoveringsprojekt i huset har medfört att det kaos som redan rådde därinne fullkomligen har exploderat och det är saker överallt.
 
 
Inte ett dugg bättre har det blivit sedan två stora garderober fick flytta in och blev stående mitt på golvet. Garderoberna stod tidigare i hallen och var på väg att kastas för de är i ärlighetens namn ganska fula men mina pysselsaker behöver mycket plats och kommer säkert att trivas i fula garderober också.



 
För någon kväll sedan började jag sortera in saker i garderoberna som nu äntligen kommit dit där de ska stå. Jätteglad blev jag när jag hittade de här handdukarna. Jättefina handdukar som jag köpte på en loppis för länge sedan som skulle bli kuddar. Jag sydde en bit in på handduken så att det lämnades som en volang kring kudden.
 
 
 
 
 
När jag köpte handdukarna föreställde jag mig kuddar till en kökssoffa. Nu är det ju bara det att jag inte har någon kökssoffa och handdukarna har blivit liggandes till nu. Vi har precis gjort iordning ett tv-hörn på övervåningen och den provisoriska sittlösningen behövde lite mer mysfaktor så det var god tajming att hitta kuddmaterial.
 
Jag är ganska nöjd med kudden men håller på att reta ihjäl mig på att jag bara hittar tre av fyra handdukar... skulle väldigt gärna sy den andra kudden också så att paret blir komplett.
 

söndag 25 augusti 2013

Vilken fin sommar det blev!

Sommaren blev fantastisk! Jag har fått känna på hur det är att må riktigt bra och vara helt i balans. Livet blir mer innehållsrikt då har jag märkt. Jag har orkat att fixa här hemma, varit på massor med utflykter och faktiskt tyckt att det är riktigt kul att träffa folk. Jag inser att det är några år sedan det kändes så här bra! Vi har haft en slitig period bakom oss med allt det innebär att få ett mycket funktionshindrat barn som till råga på allt alltid är sjukt.



                                                                                       Lilla S
 
 
Jag tror egentligen inte alls att något har förändrats, lilla S kommer fortsätta vara funktionshindrad och ofta sjuk. Men jag tror att lilla D och hans utveckling enligt standardprogrammet har hjälpt både mig och sambon att förstå omfattningen av lilla S svårigheter och förstå vilken kämpe hon är. För mig har det också känts som sorgen kring S har blivit tydligare. Jag har fått klarhet i vad sorgen består av och har på många sätt kunna släppa den. För ett år sedan visste jag inte ens om att det fanns sorg kvar men nu känns axlarna några ton lättare.
 
Än är jag inte riktigt redo att säga hejdå till sommaren och jag förväntar mig många fina dagar till. Det finns ändå några små tecken på att hösten närmar sig. Filtarna har åkt fram i soffan, pyssellustarna har återkommit och jag har fått följa med stora T till hennes första dag i ettan.
 
 
 
                                             Stora T på väg till skolan, dag ett!
 
 
 
Att lilla D redan är ett halvår... det tror jag att jag hoppar över att skriva om så kanske jag kan låtsas att han är min yttepyttebebis ett tag till.