Laddar för höst

Snart börjar ett nytt kapitel i livet. Om tre veckor går jag på tjänstledighet för att vara assistent på heltid till min Signe. Det har varit ett svårt beslut men nu känns det bara bra! 

Och om det skulle bli som jag hoppas och det efter sommaren kommer en lång och solig höst så har jag förberett mig med en tjockstickade pyttipanna

Det kallar jag framförhållning. Tänker aldrig erkänna att jag hade tänkt ha sjalen som vårsjal....

Jag hade garn kvar när pytten  var klar hade jag lite garn kvar. Lite på känn stickade jag en matchande mössa. Resår nedtill och avkortade varv och med lite flax var mössan precis lagom när garnet tog slut. Perfekt restgarnsprojekt!

 Mitt bidrag till Majas symöte

Strumpstoppning

Jag gillar inte att vara kall om fötterna, så jag har nästan alltid ett par raggisar eller tofflor på mig när jag är hemma.

För åtta år sedan förstod jag på riktigt hur man gjorde när man stickade raggisar. Jag har stickat några långt tidigare men då behövde farmor sitta bredvid och berätta precis hur jag skulle göra. Efter att farmor inte kunde sticka länge blev det inte heller några raggisar för mig.

De allra första jag stickade där för åtta år sedan är kanske inte de snyggaste jag stickat men de är de första alldeles egna. Det var därför lite tråkigt när det gick hål på den ena för ett tag sedan. Jag ogillar slitochslängkulturen generellt men det är extra svårt att kasta något man faktiskt gjort själv. Därför tog jag fram nål och tråd för att laga. Jag har aldrig riktigt lärt mig hur man gör men jag föreställer mig att det viktigaste är att fånga varje trasig maska vilket jag tror att jag lyckades med.

Att hålet hamnade på hälen gör att jag misstänker att strumpan är lite för liten...Men den sitter skönt och nu är den i varje fall redo att tjäna mig i ytterligare åtta år?

När jag stickar raggisar gillar jag dem bäst om de är korta i skaftet, annars blir benen för varma innan fötterna en har börjat tina.

småfotstofflor

När jag stickade de rosa tofflorna till min lillasyster var jag inte direkt överens med stickfastheten i beskrivningen från garnstudio. Den första tofflan passade inte en vuxenfot alls. Istället för att repa allt valde jag att sticka en lika till liten toffla. Kanske får den stanna här hemma och värma lilla D´s fötter nästa vinter eller så hamnar den i ett paket redan nu till våren.

Modellen är superenkel och stickas på vanliga jumperstickor i ett stycke som sys ihop baktill och undertill.

Jag hoppas ni ser den fina duken. Det är ett arvegods från min farmor, en kvinna som satt stolthet i att dukar skulle vara lika fina på avigsidan som från rätsidan. Nu kan jag uppskatta dessa handarbetsskatter som jag fått ärva. Som yngre var det inte lika kul då hon skoningslöst granskade även mina första alster även från baksidan. Tror att det var i det min egen skaparfilosofi föddes. Glädje framför noggrannhet!

Mitt bidrag till veckans symöte hos Maja.

Pyttipanna

Så har jag också stickat min första pyttipanna. Egentligen stickade jag den för ett tag sedan men en pyttipanna är liksom inte snygg allas oblockad och därför har den legat i en låda och väntat på att andan skulle falla på.

Pytten är stickad i ett tunt alpackagarn. 

Bilden är tagen förra veckan. Då låg våren i luften och jag gjorde årets beställning av fröer... Sen kom snön igen. Egentligen gillar jag snö och riktig vinter men jag har lite svårt att stå ut med detta eviga plaskande och halkande.

Idag börjar vårens symöten hos Husmorsskolan. Så mycket fint att bli inspirerad av!

Nu är filten klar.

Ganska precis två år har jag pysslat med min mormorsrutefilt. Nu är den klar. Alla 180 rutorna är på plats. Den är inte superstor, tanken var att den skulle bli en filt till S säng. Två år senare har hon en mycket större säng så den passar inte där längre. Jag är också alldeles för stolt över den för att låta den ligga och samla damm i någon barnsäng.

Den ska få en särskild plats där den ska få vara fin och lyfta upp rummet med alla sina färger, jag älskar ju färg!

Innan jag började med filten hade jag aldrig virkat en mormorsruta i hela mitt liv så filten är inte helt perfekt men det gör mig inget. Som sagt 180 rutor, det blir en del trådar att fästa vill jag lova!

Kika in här för att se vad andra duktiga människor har skapat den här veckan!

Vagnsfilt

Trött tröttare tröttast men ganska ok ändå är nog den bästa beskrivningen över hur läget är just nu. Sambon har varit i Polen på begravning i helgen och jag har varit hemma med barnen. Min mamma och pappa flyttade in för att hjälpa till men det blir ändå lite extra jobbigt när allt ansvar för barnen hamnar på mina axlar. Att S inte mått riktigt bra, hostat en del på nätterna och haft några mindre kramper har så klart också påverkat min nattsömn en del.

Men nu är sambon äntligen hemma igen! Så skönt.

Jag har stängt in mig i syrummet några timmar ikväll för att få lite egentid och en hel del ufon har blivit klara! Men det är alldeles för mörkt nu för att fota dem. Så istället visar jag en filt till D som blev klar i förra veckan. Den är redan invigd och testad och lilla D verkar gilla den. 

Filten består av hälften återvunna tyger och hälften nya. Jag gillar särskilt de vita rutorna med blåa blommor. De är från en bordsduk som min farmor broderat. Duken har funnits så länge jag kan minnas och eftersom den alltid funnits i stugan för den mina tankar till sommar och ledighet.

Duken hade fått några elaka fläckar som inte gick att få bort så nu får den istället vara med och värma en ny generation. Filten är fodrad med fleece så den är varm och god i vagnen.

Även den här veckan deltar jag i Majas syförening. Kika HÄR för att se vad andra har sytt och stickat.

kvastskaftsvirkning

Idag våldgästar jag Husmorsskolans syförening. Det har blivit en vana att kika in varje tisdag för att hålla lite koll på vad andra knåpar med där ute. Därför tänkte jag att det inte är mer än rätt att jag visar vad jag pysslat med också.

 

 

 

 

Kvastskaftsvirkning! Jag står liksom inte ut med att se någon teknik jag inte testat utan att snabbt leta reda på någon bra video på nätet som visar hur man gör. Kvastskaftvirkning visade sig vara en lätt sak vilket är kul för jag tycker maskan blev superfin. Det första lilla testet blev en mobilväska och jag är som vanligt ganska stolt över det lilla underverket!

 

Vi har också hunnit med en lövsamlarpromenad. Vi hittade massor med fina färgsprakande löv och medan tjejerna och sambon gjorde en fin lövtavla band jag en krans till ytterdörren.

 

 

 

 

Välkommen vackra höst!