på gång i trädgården just nu!

Just nu är det lite svårt att se förbi den stora traktorn som är parkerad mitt på tomten, för att inte prata om all fyllnadsmassa och grushögen som är manshög. Men jag tänkte göra ett försök att visa det som är fint och roligt i trädgården just nu istället. 

Precis vid matplatsen på baksidan odlar jag örter i år. Gräslök, oregano, två sorters timjan, rosmarin, dill persilja och dragon. Tillsammas med örterna har jag petat ner penséerna från vårens krukor och sått massor med ringblommor. Hoppas på en färgsprakande örtrabatt i år!

I varmbänken har jag skördat den första färskpotatisen och nu blommar ärtorna. I år blir det en lila sort som jag ser fram mot. I sommar ska det växa squash i mina lådor men jag fegar lite och väntar ytterligare någon vecka innan jag sätter ut dem. Istället har jag sått några rader med rädisor och sallat där potatisen stod. 

Med så lite odlingsutrymme jag har i år har jag inte råd att låta någon yta stå bar i flera veckor...

I plastbackarna gror fortfarande växter som mår bra av att förodlas. Här är ett helt tråg med huvudsallat, tur att det nya landet blir klart, förhoppningsvis den här veckan för det ser ut att ha blivit några plantor....

Idag har jag planterat om fänkålen. Älskar fänkål. Men tretti plantor kanske blev lite många... 

Lite här och där står växter som ska ut i nya landet. Det börja bli trångt i krukorna nu så jag tror att växterna längtar lika mycket som mig nu att trädgårdslandet ska komma på plats!

om att längta till Italien och hamna i Holland.

Älskar den här berättelsen. Letar rätt på den lite då och då och upplever stor igenkänning och faktiskt också tröst när jag läser den. Vill dela med mig av den till alla mammor därute som fick en annorlunda resa.

Välkommen till Holland 

Jag blir ofta ombedd att beskriva hur det känns att leva med ett barn med funktionshinder 

- att försöka hjälpa människor som inte har gjort denna unika erfarenhet att förstå, 

att föreställa sig hur det skulle kännas. Det är så här... 

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semesterresa - till Italien. 

Du köper en bunt guideböcker och lägger upp en underbar rutt: 

Colosseum. Michelangelos David. Gondolerna i Venedig. 

Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. 

Allt är väldigt spännande. 

Efter månader av ivrig förväntan kommer äntligen den stora dagen. 

Du packar väskorna och ger dig iväg. Flera timmar senare landar planet. 

Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland." 

"Holland?!?" säger du. "Vad menar du med Holland?? 

Jag bokade en resa till Italien! Jag skulle vara i Italien. 

Hela mitt liv har jag drömt om att åka till Italien. 

" Men flygrutten har ändrats. De har landat i Holland och där måste du stanna. 

Det väsentliga här är följande: 

De har inte tagit dig till en förfärlig, vidrig, snuskig plats, full av farsoter, hungersnöd och sjukdomar. 

Det är bara en annorlunda plats. 

Så du måste bege dig ut och köpa nya guideböcker. 

Och du måste lära dig ett helt nytt språk. 

Och du kommer att möta en helt ny folkgrupp som du egentligen aldrig skulle ha mött. 

Det är bara en annorlunda plats. 

Det är lägre tempo än i Italien, mindre tjusigt än i Italien. 

Men efter att du varit där ett tag tar du ett djupt andetag, ser dig omkring... 

och upptäcker att Holland har väderkvarnar... 

och Holland har tulpaner. 

Holland har till och med verk av Rembrandt. 

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien... 

och alla skryter de om vilken härlig tid de hade där. 

Och i resten av ditt liv kommer du att säga 

"Ja, det var dit jag skulle åkt. Det var vad jag hade planerat". 

Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna... 

därför att förlusten av den drömmen är en mycket, mycket betydande förlust. 

Men...om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien, 

kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella, 

det väldigt härliga... med Holland. 

© Emily Perl Kingsley, 1987. 

lyxmellis

För att få Dante att vilja börja äta igen tar jag till alla knep jag kan för att få maten att se aptitlig ut. Det här är ju egentligen världens enklaste mellis. Lite turkisk yoghurt blandad med blåbärssylt mellan två lager av digestivesmulor. Hemligheten ligger i hur man serverar det, ju snyggare glas desto lyxigare. Tillagningstiden är ungefär tre minuter. Och tre minuter visade det sig var allt som behövdes för att Dante skulle somna gott på soffan... snuvan-mamman, 1-0...

Nosar lite på sommaren

Äppelblom är ju bland det finnaste som finns och just nu har vi tre träd som fullständigt har exploderat i blomning. Måste ha varit en bra tid för knoppsättning förra året. Och idag har det också varit en bättre dag för vår familj så vi har orkat njuta av trädgården.

Björn och jag har försökt att göra allt det där som ska vara klart innan grävskopan kommer. Och jag tror faktiskt att vi har kommit tillräckligt långt. Det är ju lite svårt med trädgårdar för man kan ju alltid göra lite till...

På vår altan börjar det nu bli välfyllt med saker som vanligtvis inte står där. Bland annat står det ett helt gäng med bärbuskar där och väntat på att få komma tillbaka till trädgården

En hel del av dagen har jag ägnat åt att klippa ner den förvuxna oxbärshäcken mot grannarna. Grävskopan ska få ta bort rotklumparna och häcken ska ersättas med ett staket. Och precis här ska min nya köksträdgård ligga. I förgrunden ska ett växthus byggas och sen ska det bli massor med odingsbäddar. Nu längtar jag!

Men jag hade i varje fall tid till att sticka....

Det här var en sån där helg där man tänket få mycket gjort. Idag skulle vi till min svåger som fyller år och imorgon var vi bjudna på häng i Uppsala. Och all annan tid skulle vi fixa i det sista i trädgården för nu hoppas vi att stora grävmaskinen kommer den här veckan.

Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Signe är fortfarande hängig och har sovit i princip tre dygn i sträck nu. Igår blev hennes syresättnign sämre så idag packade Björn en väska och åkte till Ackis med henne. Och eftersom Dante fortfarande har feber så var det bara att ställa in dagens kalasplaner. Han och jag begav oss istället ut i trädgården för att gräva upp de bärbuskar som ska räddas från stora grävskopan. Men oj vad jobbigt det är att gräva i trädgården när man sjäv är snuvig. Efter att ha grävt upp blåbären, krusbären, hösthallonen och rabarbern var jag helt slut. 

Efter det har vi inte lämnat soffan mer än för att åka till affären och köpa godis, det är ju ändå lördag...

Någon utflykt till Uppsala blir det inte imorgon heller men den är redan ombokad till om två veckor. För att göra dagen lite lättare visade det sig att Signe inte hade något värre än vår helvetessnuva så hon fick komma hem. Och för att toppa det har jag plockat in ett jättefång med äppelblom (prydnadsäpplen) och så har jag ju haft väldigt gott om sticktid idag. Så som vanligt blev det ganska bra även om det inte blev som det var tänkt.

att odla oregano

Att odla oregano är väldigt tacksamt. Ett annat namn på oregano är kungsmynta och att den är släkt med myntorna går nästa att gissa utifrån dess enorma växtkraft. Oregano är lite enklare att hålla koll på eftersom den inte sprider sig så lätt. Men plantan blir nästan dubbelt så stor varje år så det är en bra dela-med-sig-av växt. Det klurigaste med oregano är att hinna med att skörda. Redan nu i maj är det dags för en första klippning av plantan. Man skördar den på samma sätt som basilika, klipper av stjälken precis ovanför något av pladparen. 

Missar man att skörda går den blixtsnabbt upp i blom. Då mister den lite av smaken men tycker man som mig att oregano inte är livsnödvändigt kan man lika gärna använda den senare på säsongen som snittblomma. Brukar fylla ut trädgårdsbuketterna finfint.

tidningskrukor och 44 kålplantor

Här hemma är vi fortsatt sjuka. Efter två vaknätter den här veckan börjar snuvan göra sig kännbar hos mig också. Så vi har haft en dag där barnen fått se precis så mycket de har velat på tv och surfplattor. En perfekt dag för att vika papperskrukor helt enkelt.

Jag önskade mig ett krukmakarsett för massor med år sedan, tyckte att det var genialiskt med papperskrukor. Att aldrig mer behöva diska en halv miljard småkrukor när alla plantor var färdiguppdrivna för säsongen. Därför blev jag grymt besviken när mina fina papperskrukor började mögla redan efter några veckor.

Det var egentligen inte förrän förra året, när jag köpte mina växtält och på så sätt kunde driva de lite mer köldtåliga plantorna utomhus som jag på allvar fick användning för min krukmakare. Vid första omplantering sätter jag plantorna en och en i små papperskrukor, sen åker de ut i något av tälten och än har aldrig någon kruka som jag haft utomhus möglat.

I år när jag vinterodlat har jag många små grönsaker att plantera om innan de kan planteras ut i landen. De är ju redan avhärdade men får också stå i växttälten tills det är dags att plantera ut. Vitkål och savoykål till exempel har stått i en back på framsidan ungefär en månad. Idag planterade jag om dem, 44 stycken blev det visst. Men det är lite tur, eftersom jag inte har de grönaste fingrar så är det bra med lite marginal. Nu måste väl ändå någon överleva!