Nålbundna vantar

 Jag har rensat lite bland mina pysselhögar och helt plötsligt hittade jag ett par nålbundna vantar. De är de enda vantar jag nålbundet och de är ojämna och inte alls lika varandra. Jag gjorde vantarna för flera år sedan men eftersom de inte blev som jag hade tänkt mig hamnade de i den ganska stora UFO högen. Jag tror att jag hade tänkt göra en tredje och hoppas på att den skulle bli lik någon av de andra.

Nu hittade jag dem i varje fall och blev faktiskt lite glad över att jag klarat av att nålbinda. Jag tog fram nål och ett ullgarn och fribroderade på dem för att lura ögat lite så att de ser mer lika ut.

Vantarna är tjocka och mjuka och perfekta att ha nu när kylan kommit. Den här veckan är det ju faktiskt första advent och det ska pysslas lite i trädgården för att få till lite julstämning.  Och jag kommer inte frysa om händerna.

Hos Klockarbarn samlas det in julstämning om du behöver lite hjälp att hitta den!

Julklänning

Jag har varit på Klänningssmide i Teda, för andra gången. Idén med klänningssmide är att under en dag sy en klänning som är helt måttanpassad efter just dig. Och vid dagens slut har man inte bara en klänning att ta med hem utan också det anpassade mönstret.

Igår sydde jag en röd smalspårig manchesterklänning. En julklänning. Mjuk och djupröd, med perfekt passform, helt klart en perfekt julklänning. Jag blir glögg- och knäcksugen bara jag tittar på den.

Tyvärr har jag lite jobb kvar på den. Eftersom jag inte ville ha någon synlig söm i nederkant blir jag tvungen att sy upp den för hand. Ärmarna blev okej men skulle kunna få mer vidd, därför kommer jag antagligen att åka ut igen och få hjälp att fixa dem.

Om ni undrar vad det här är för modell så heter den Leja men jag fick den omritad så att den har en v-ringning istället. Första gången sydde jag klänningen Sofie som är en bra vardagsklänning. Jag tror att jag redan sytt sex Sofie så den kursen har lönat sig med råge. Vi får se hur många Leja det blir.

För mer julinspiration kolla in hos klockarbarn.

Om att ta vara på skörden.

Jag läser en del bloggar om självhushållning och kan få för mig att jag också skulle kunna odla all vår mat själv. Jag gillar tanken på att äta obesprutad, närodlad och nyskörd mat. Framförallt gillar jag att man i ett självhushåll aldrig kan ta maten för givet. Det funkar inte att kasta bort bra mat bara för att man inte känner sig sugen på just det just idag.

Tyvärr är det så att jag i verkligheten är långt från självförsörjande. Jag odlar i några få pallkragar som får precis lite för lite sol för att kunna ge några stora skördar. Min uthållighet är i ärlighetens namn inte heller tillräcklig för att jag ska kunna bli en riktigt bra odlare. Jag är liksom en bra vårodlare och inte en lika bra sommar- och höstodlare.

Den lilla skörd som ändå blir försöker jag I varje fall ta vara på. Jag hade några plantor lombardochili som är en söt chilisort. Den passade jag på att göra feferoni på. Här är receptet jag använde

5 dl vatten

1.5 dl ättika 

2 msk salt

Så många chili man råkar ha. Alla styrkor funkar....

Koka lagen och fyll en burk med chilifrukter. Slåmden varma lagen över chilin. Stäng locket och vänta minst en vecka.

Virkade disktrasor

Jag har provat flera olika sätt att virka och sticka disktrasor. Min erfarenhet är att det inte spelar så stor roll vilket mönster trasan har för alla jag testat har fungerat bra. 

Mest snabbvirkad är en trasa med vanliga stolpar på varandra. Den gröna bomullstrasan i mitten är en sådan. Den röda rutiga är stickad efter beskrivning hos Hildurs barnbarn (kolla gärna in hennes månadens disktrasa för att få mer inspiration). Den tredje trasan är efter eget huvud...

De finaste trasorna tycker jag blir de i snäckskalsmönster. Här har jag virkat några. Hmm kanske ska jag ta och göra några såna också...

Hemmavirkade (eller stickade) disktrasor brukar vara en uppskattad present. Kanske som en extra present under granen eller varför inte som en gåbortspresent om man råkar bli bjuden på spontanglögg i adventstider.

Kolla in hos Klockarbarn där hon samlar inspiration för att komma i julstämning.





Alla pappors dag

I år har temat för farsdagsuppvaktningen varit nybakt bröd. Barnens farfar uppvaktades med dansk rågbröd. Barnens pappa och mannen i mitt liv fick frukost på sängen med nybakta rågbullar och min egen pappa fick ett skållat havrebröd med mängder av surdeg i. Alla recept finns i Bröd från Brunkebergs bageri som är en fantastisk receptsamling för oss brödälskare.

I år är jag extra tacksam över att ha så fina pappor att fira. Min pappas plötsliga sjukdom som han håller på att rehabilitera sig ifrån har påmint mig om att det inte är självklart att få vandra bredvid de man älskar här i livet.

Tröja med polishelikopter

Idag är en soffhängardag med världens bästa Signe. För i söndags åkte Björn till Ackis med henne eftersom hon hade feber och hon berättade att hon hade ont. Hon andades inte heller helt så som man ska så vi kände att vi var framme vid höstens första lunginflammation.

De fick träffa en doktor som känner Signe, vilket de flesta doktorer som jobbar på akuten, i och för sig gör... Det är i varje fall skönt när de gör det. Att komma till sjukhuset med ett gravt funktionshindrat barn och träffa ny vårdpersonal är inte helt enkelt. Det ställer stora krav på att vi som föräldrar klarar av att ta en expertroll.

Men nu känner ju de flesta redan Signe och vi får vara lite mer bara föräldrar.

I söndags i varje fall visade det sig att det inte hunnit bli någon lunginflammation än. Så men lite antibiotika och ännu mer inhalationsmediciner fick de komma hem igen!

Kvar hemma blev Dante och jag så vi passade på att njuta av den fina hösten. Dante mös runt i sin nysydda plychtröja med halvkrage.

Jag köpte tyget på symässan för flera år sedan men har inte tyckt att det varit så kul att sy i stretchtyger med min vanliga maskin. Men nu med en overlock...

Dante är i en extrem bilperiod och blev lite hänförd av sin nya biltröja. Eller som han sa. Coolt, en polishelikoptertröja!

Halsband till Farmor

Tilda och jag har gjort papperspärlor. Ni vet såna långa trianglar som man rullar på en tandpetare och fäster ihop genom att limma spetsen. Såna pärlor. Väldigt meditativt att göra så det blir gärna alldeles fär många...

Jag gillar pyssel som barnen kan göra som ändå blir vuxensnyggt. Tillsammans med en enkel träpärla tycker jag att det här pappershalsbandet blir riktigt fint!

Och ni som blir oroliga över att farmor ska se sin julklapp i förväg kan andas ut. 

Barnens farmor har inte bekantat sig med internet än så just hennes julklappar är lite av vad jag tänkt att dela med mig av redan innan jul!

Kolla in klockarbarn om ni börjar bli sugna på julinspiration redan nu!