en halv mormorsruta

I våras syntes de här sjalarna på var och varannan blogg. Ni vet de där sjalarna som blir som en halv jättestor mormorsruta. Jag var snabb på att haka på och eftersom den är relativt enkel att virka blev jag snabbt klar. Några små hinder på vägen har dock medfört att jag inte visar den på bloggen förrän nu.

 

 

 

Först till garnet som den är virkad i. Ett fantastiskt tjockt alpackagarn som är lätt melerat om än mest brunt. Helt underbart varmt och lent. Det har legat i mitt skåp i flera år och jag har inte riktigt vetat vad jag ska hitta på med det. Men det visade sig att det inte räckte för när allt garn var uppvirkat tyckte jag att sjalen var lite för liten. Jag ville inte att sjalen skulle bli randig utan bestämde mig istället för att virka en kant i ett motsvarande garn men en annan färg.

 

Här i stan hittade jag inget garn som kunde funka utan det blev till att åka till Västerås och hoppas på att det kunde finnas något bättre där. Gissa hur glatt överaskad jag blev när damen på affären plockar fram samma garn som resten av sjalen är virkad i. Det är inte samma färgbad med det går inte att se någon skillnad. Så jag fick min sjal enfärgad tillslut ändå. Ett litet garnmirakel!

 

Sen var det det där med att blocka sjalar. Det är den egentliga anledningen till att sjalen inte fotats förrän idag. Tror inte att den här sjalen heller kommer att få blir det... Jag vill börja använda den NU.

 

Kika in här för att se vad andra knåpar med i novembermörkret.

Äntligen marmelad

Som jag har saknat våra päronträd från förra trädgården den här hösten. Till råga på allt så fick vi knappt någon frukt förra hösten som var vår sista tillsammans med träden.

 

För två år sedan gjorde jag en helt underbar päron- och valnötsmarmelad och nu är alla burkar slut. Jag känner ingen som har ett päronträd så det har inte gått att tigga till sig några kilon och att köpa är jag lite för snål för. Päron är ju superdyra!

 

Så när jag rasade in på affären idag i ett snabbärende och upptäckte att de tog tio kronor kilot för päron kunde jag inte motstå frestelsen trots att det aldrig kan bli riktigt samma med importerade päron...

 

Som ni ser står burkarna upp och ner för att svalna. Ett tips jag fick av svärmor i somras när vi kokade blåbärssylt hos henne. Locket sugs liksom fast bättre och man ser på en gång om någon burk inte är tät.

 

Lite marmelad är mitt bidrag till veckans symöte hos Maja! Kika in där och se vad andra har för händerna den här veckan. Min marmelad kommer jag att snaska på kex för att trösta mig själv över att jag behöver sticka om ärmarna (igen) till tröjan som T ska få...

 

Kanske men bara kanske ska jag också bjuda på den när vi ska få träffa en livs levande person från försäkringskassan imorgon. Ganska nervös inför det faktiskt så jag ska nog panikstäda lite till innan jag går och lägger mig!

Söndagsmys i verkligheten

Hoppas alla haft bra höstlov och en trevlig allahelgonshelg.

Vi har gjort allt det där man ska. Ätit godis, karvat pumpor, varit på lovutflykt och tänt ljus på kyrkogården.

Idag har vi också firat att vi bott precis ett år i vårt hus idag. Gokaka bakades till söndagsfika, en variant på Sverigekaka som vi gillar. (Ja, det är så klart inte många kakor vi inte gillar...)

Vi har summerat renoveringen så längt av vårt hus och känner oss ganska nöjda med år 1. Tre sovrum, en hall, en klädkammare, ett badrum, en hiss och delvis ny panel och ommålning av nästan hela fasaden. Klart! Lite har vi haft hjälp av hantverkare men mycket har vi gjort själva. Ganska stolt över det är jag med tanke på att vi också blivit en till i familjen och att lilla S haft sitt sjukaste år hittills.

Ovan en bild av hur jag önskar det såg ut när vi fikar och nedan en mer realistisk bild. Ja innan lilla D har vält ut mjölkkannan på golvet och kakan helt massakrerats så klart.

Att sambon också sitter i soffan och tröstar en jättesjuk liten S och vi räknar timmarna mellan Alvedon och Ipren och hela tiden överväger om vi måste åka till sjukhuset med henne. Ja det är liksom så det är hemma hos oss.

Nu är filten klar.

Ganska precis två år har jag pysslat med min mormorsrutefilt. Nu är den klar. Alla 180 rutorna är på plats. Den är inte superstor, tanken var att den skulle bli en filt till S säng. Två år senare har hon en mycket större säng så den passar inte där längre. Jag är också alldeles för stolt över den för att låta den ligga och samla damm i någon barnsäng.

Den ska få en särskild plats där den ska få vara fin och lyfta upp rummet med alla sina färger, jag älskar ju färg!

Innan jag började med filten hade jag aldrig virkat en mormorsruta i hela mitt liv så filten är inte helt perfekt men det gör mig inget. Som sagt 180 rutor, det blir en del trådar att fästa vill jag lova!

Kika in här för att se vad andra duktiga människor har skapat den här veckan!

I brist på annat

Senaste två veckorna har varit ett långt pärlband med nätter utan ordentlig sömn. Samtidigt har jag varit ovanligt mycket ensam med barnen. Det är inte så mycket som blir klart då har jag märkt...

Jag har faktiskt fått tillbaka lusten att pyssla (hurra!) men det har inte gått så bra och min vana trogen behöver projekt som inte gått klockrent ligga till sig en stund innan jag orkar ta tag i dem.

Förra helgen gjorde vi Eclairer. Lite till övning krävs nog. De var inte så eclair - lika kan vi väl nöja oss med att säga. Istället får jag nöja mig med mitt nya förkläde. En gammal gardin har fått nytt liv som förkläde.

T och jag har pysslat kort. Det är dags för födelsedagskalas. I ett mycket svagt ögonblick har jag gått med på att hon ska få ha två kalas och totalt bjuda 20 barn... Hur ska vi överleva det? Visst blev korten snygga i varje fall!

Idag har det varit symässa för hela slanten. Oj vad jag skulle kunna sy just nu om jag bara hade tid!

Vagnsfilt

Trött tröttare tröttast men ganska ok ändå är nog den bästa beskrivningen över hur läget är just nu. Sambon har varit i Polen på begravning i helgen och jag har varit hemma med barnen. Min mamma och pappa flyttade in för att hjälpa till men det blir ändå lite extra jobbigt när allt ansvar för barnen hamnar på mina axlar. Att S inte mått riktigt bra, hostat en del på nätterna och haft några mindre kramper har så klart också påverkat min nattsömn en del.

Men nu är sambon äntligen hemma igen! Så skönt.

Jag har stängt in mig i syrummet några timmar ikväll för att få lite egentid och en hel del ufon har blivit klara! Men det är alldeles för mörkt nu för att fota dem. Så istället visar jag en filt till D som blev klar i förra veckan. Den är redan invigd och testad och lilla D verkar gilla den. 

Filten består av hälften återvunna tyger och hälften nya. Jag gillar särskilt de vita rutorna med blåa blommor. De är från en bordsduk som min farmor broderat. Duken har funnits så länge jag kan minnas och eftersom den alltid funnits i stugan för den mina tankar till sommar och ledighet.

Duken hade fått några elaka fläckar som inte gick att få bort så nu får den istället vara med och värma en ny generation. Filten är fodrad med fleece så den är varm och god i vagnen.

Även den här veckan deltar jag i Majas syförening. Kika HÄR för att se vad andra har sytt och stickat.

kvastskaftsvirkning

Idag våldgästar jag Husmorsskolans syförening. Det har blivit en vana att kika in varje tisdag för att hålla lite koll på vad andra knåpar med där ute. Därför tänkte jag att det inte är mer än rätt att jag visar vad jag pysslat med också.

 

 

 

 

Kvastskaftsvirkning! Jag står liksom inte ut med att se någon teknik jag inte testat utan att snabbt leta reda på någon bra video på nätet som visar hur man gör. Kvastskaftvirkning visade sig vara en lätt sak vilket är kul för jag tycker maskan blev superfin. Det första lilla testet blev en mobilväska och jag är som vanligt ganska stolt över det lilla underverket!

 

Vi har också hunnit med en lövsamlarpromenad. Vi hittade massor med fina färgsprakande löv och medan tjejerna och sambon gjorde en fin lövtavla band jag en krans till ytterdörren.

 

 

 

 

Välkommen vackra höst!