Laddar för höst

Snart börjar ett nytt kapitel i livet. Om tre veckor går jag på tjänstledighet för att vara assistent på heltid till min Signe. Det har varit ett svårt beslut men nu känns det bara bra! 

Och om det skulle bli som jag hoppas och det efter sommaren kommer en lång och solig höst så har jag förberett mig med en tjockstickade pyttipanna

Det kallar jag framförhållning. Tänker aldrig erkänna att jag hade tänkt ha sjalen som vårsjal....

Jag hade garn kvar när pytten  var klar hade jag lite garn kvar. Lite på känn stickade jag en matchande mössa. Resår nedtill och avkortade varv och med lite flax var mössan precis lagom när garnet tog slut. Perfekt restgarnsprojekt!

 Mitt bidrag till Majas symöte

Det gror

Jag ligger lite efter med mina odlingar. Chilin jag satt i januari har fått alldeles för lite kärlek. Med alla sjukdomar och en fjällenresa är det tur att den har överlevt. 

Idag kom den äntligen i ny jord så nu hoppas jag den blir kraftig och fin.

I februari missade jag helt att så nya frön, så jag tog igen det idag.

Tre sorters tomater

En gurka

Två sorter basilika

Rosenskära

Två sorters paprika

Vattenmelon

Spiskummin

För mig är det här den bästa tiden, väntan på att de ska spira mina små frön.

Av rena farten blev pelargonerna beskurna och sticklingarna planterade.

Bring it on, jag är redo för sommar!

Det här har jag haft i mina händer den här vecka. Kolla in Mitt hem är min Borg för mer inspiration.

Regnbågsmuffins

Usch vad sjuka vi har varit. Att Signe är sjuk är vi inte helt ovana vid men de senaste tre veckorna har vi andra turats om att vara sjuka.

Oken är fortfarande någonstans vid fotknölarna så något kreativt finns inte plats för just nu.

När jag hittade de här bilderna på muffins som Dante bjöd dagiskompisarna på när han fyllde år kände jag att jag fick en liten påminnelse om att när solen tittar fram efter regn kan magi uppstå.

Vanliga sockarkaksmuffins med blåfärgad frosting och en halv regnbågsrem. En hit på dagis vill jag lova!

Ett elvaårigt UFO

Jag tror faktiskt att det är sant. Elva år sedan, livet såg inte riktigt ut som nu. Inga barn, första vicket inom socialtjänsten, lägenhet i Hagsätra med rivningskontrakt, första egna bilen, små ekonomiska marginaler, inte en funkisfamilj utan ett vanligt sambopar i början av vuxenlivet.

Egentligen tycker jag inte att vi är så förändrade men det är klart att livet präglar en på gott och ont. 

För elva år sedan föll lusten över mig att brodera och jag tog bilen till Farsta centrum och Ljungqvist garn och köpte broderigarn. Väv hade jag redan sedan vi bodde i Örebro. Varje Hindersmässa kom det en man och sålde stora stuvbitar av broderiväv. Undrar om han fortfarande står där längst ner på Stortorget varje år?

En påskduk hade jag bestämt att göra. Jag har ju liksom inte jobbat ihjäl mig med den kan man väl säga... Men nu så, idag tog jag tag i den igen och som ni kan se är det bara några stygn kvar i själva ramen och så en del trådar att fästa.....

Sen ska det så klart fixas någon snygg kant till duken. Men kanske, kanske blir den klar till den här påsken. Jag håller tummarna!

Duken är inte så stor, kanske fyrtio gånger fyrtio. Men med tanke på tillverkningstiden är den mycket exklusiv.  Kolla in mitt hem är min borg för lite inspiration och nedräkning tills våren är här.

Längtar efter sol och vår!

Försöker tänka på att det kommer en dag när sommaren jagar bort alla baciluskor. Och inte behövs det några overaller heller. Hittade en bild i datorn på hur min fina magnolia ser ut när den blommar. 

Den blommar när maj övergår i juni och hela sommaren ligger framför oss...

Lite drygt tre månader men sen är vi där!

Stulna stunder vid symaskinen

Idag är det en bra dag! Min lilla Signe är just nu på väg hem från sjukhuset! Hon är på bättringsvägen men än vantar sex dagar med intravenös antibiotika som vi ska fixa med själva här hemma. 

Känns ganska obehagligt men alternativet, att stanna en vecka till på sjukhuset är helt otänkbart så vi kavlar upp ärmarna och ser det som en utmaning.

De senaste veckorna har det helt enkelt inte funnits så mycket tid över men en eftermiddag rullade jag ut bilmattan åt Dante i mitt pysselrum och fick på så sätt lite sytid. 

Av ett par gamla gravidbyxor som ingen velat ärva och av en gammal fläckig t-shirt sydde jag ett par muddbyxor åt Dante. Ritade av ett par köptas för att få ett mönster. 

Tyvärr blåvägrar Dante att använda byxorna... Skam den som ger sig, han kommer nig gilla dem till slut.

Jag gillar dem i varje fall och det blir mitt bidrag till Majas syntes.

Storstickad poncho

Jodå, vi är fortfarande på sjukhuset. 11 dygn har vi varit här nu. Tur att vi ändå har nära till Uppsala så att vi kan turas om att vara här.

Signe kryar på sig, hon har återhämtat sig från coronaviruset men eftersom hon inte piggade på sig efter det togs nya batterier med prover och till slut hittade de pseudomonas bakterie. Det botas med intravenös antibiotika i tio dagar. Vi har klarat två dagar av den kuren....

Det bästa med långa dagar på sjukhuset är att det blir mycket sticktid! I mina händer den här veckan har förutom snornäsdukar alltså mina stickor varit. Jag har stickat klart min poncho.

Den stickas som en lång bred sjal som man syr ihop. Kortsidan sys ihop med början av långsidan på andra änden av sjalen. Rätstickning på stora stickor. Ibland behövs sånna projekt som inte kräver någon eftertanke!

 

Jag gjorde en likadan för massor av år sedan och det har varit lite av min favorit. Här på sjukhuset är det allt för varmt för fluffiga ponchos men så fort vi kommer hem ska jag krypa in i den!

Något annat bra med Uppsala är Yll och tyll, en promenad dit har det blivit och på stickorna nu sitter en ny pyttipanna.

Det här är mitt bidrag till Mitt hem är min borgs utmaning