Så blir vi en till...

En liten en som kommer till världen behöver något varmt om fötterna. Nu är bäbisen snart här och två små sockor har precis blivit klara.

 

Mobilbilden lämnar lite att önska men mönstret från drops blir nog en ny favvo!

Namsdags-tröjor

Bästa T har namsdag imorgon! Hon får hemstickade kläder till sin Barbie. En orange mönsterstickad tunika...

 

 

och en klasssisk randig pippitröja.

Till sig själv får stora fröken en köpetröja från ett av våra stora klädföretag...

Med en varm hand

Jag har ett arbete som många tycker är svårt. När det svajar med stödet från ledningssida fortplantar det sig lavinartat ner i arbetsgruppen och det slutar alltid med att några säger upp sig. Jag har jobbat i tio år inom kommunal socialtjänst så jag har sett det hända några gånger vid det här laget...

Den här gången var det tyvärr några riktigt erfarna kollegor som valde att lämna in handduken för den här gången. En av kollegorna har genom att vara ständigt ödmjukt ifrågasättande tvingat mig till att gång efter annan ifrågasätta mina egna tankar och bedömningar av människor.

Jag ville att hon ska veta att jag alltid kommer vara tacksam för hur jag kunnat utvecklas genom att ha henne som kollega. Eftersom jag vet att hon är en riktig fryslort så stickade jag ett par torgvantar till henne. En enkel vante i rätstickning med en liten virkad kant uppe och en mudd nedtill.

För att göra den ganska enkla modellen lite roligare har vantarna olika randning på de båda sidorna. Vad som är upp och ner väljer man som man vill. Så man kan välja om man känner sig mest röd eller mest brun den dagen!

Nytt litet liv på väg

Om två veckor är vi en till i vår familj. Lilla S har hunnit bli fyra och ett halvt så det är ett tag sedan vi hade en yttepytteperson här hemma. Jag kommer ofta på mig själv med att fundera över hur S kommer reagera när det kommer en liten som kommer stjäla massor av uppmärksamhet från henne. Hon har liksom glidit runt och varit sötast i vår familj ganska länge. Förhoppningsvis kommer hon att bli stor av att få ett litet syskon men jag har inga förväntningar om att det kommer vara enkelt varken för henne eller oss.

Stora T tänker jag också på en hel del. Hur vi måste orka se henne och ge henne tid. Hon har fått stå tillbaka en del den här hösten när S varit så sjuk, allt för mycket för att vara sex år. Hur rädd jag är att vi igen kommer förvänta oss att hon kommer klara av att vänta på sin tur. Hur jag ständigt funderar över hur mycket det är ok att någon som är sex år hjälper till. Hur jag ofta funderar över att du får en annorlunda uppväxt än dina kompisar och hur det påverkar dig.

Lite glömmer jag bort att bäbisen som kommer, inte bara kommer påverka vårt liv utan att det faktiskt är en liten person också. Den här hösten och vintern har handlat så mycket om sjukdomar och sjukhus att hela graviditeten snart har gått utan att jag egentligen märkt det. Men välkommen är du lilla bäbis. Vi längtar efter att få lära känna dig och se vad du är för liten person.

Så var glada julen slut...

... fast egentligen inte. Jag tillhör de där få som gillar att ha kvar julen till den ska dansas ut på Knutdagen. Idag tar ändå julledigheten slut och imorgon är det dags för jobb igen. Jag har haft den bästa av julledigheter. Vi har i princip inte gjort något alls! Mest av allt har vi bara varit vår lilla familj och myst tillsammans. Det har vi verkligen behövt efter det som blev en minst sagt gungig höst.

 

Bäst av allt är ändå att vi fått vara friska, hela familjen. Nu är det över en månad sedan lilla S var riktigt sjuk och jag är själaglad för varje bra dag vi får tillsammans.

 

Även om julen för de flesta av er redan är förbi tänkte jag ta och visa några av julblommorna jag gjorde iordning under advent. Korten har legat och väntat sedan första advent som synes men orken att faktiskt lägga över dem i bloggen har liksom inte funnits.

 

 

 

 

Nu har de flesta blommat klart och några har vissnat ner, vilket jag är tacksam över för jag har inte hjärta att kasta levande blommor. Jag tillhör istället de där som spar alla lökar för att kunna plantera ut dem i trädgården till våren. En bra plan för mig som inte gillar att kasta saker om det inte vore för att jag än så länge inte lyckats komma ihåg lökarna någon vår...

 

Idag är första dagen på det nya året och den första riktigt stora händelsen är så klart att vi ska bli en till i familjen. Jag har blivit väldigt gravid under julledigheten och det gör ont både här och där. Blir det en tjej kommer hon heta Agnes men vi är tämligen säkra på att det är en liten pojk. Mitt namnförslag, Salve har blivit bortröstat och nu väljer vi istället mellan Dante eller Silas. Tur att vi har några veckor till på oss att välja. Ärtan ska inte ut förrän om sju veckor.

 

På övervåningen håller vi (läs sambon) på att renovera. Det skulle inte alls vara tråkigt om det var klart innan ärtan kom till oss. Vi har i varje fall kommit så långt att vi ska välja tapeter den här veckan! Kannske ska vi beställa garderober också. Vi har börjat längta till att få bo i hela vårt nya hus.

 

Hoppas 2013 blir ett bra år för alla!

 

En sminkväska till mamma

Mamma har haft namnsdag. Det firades med en sminkväska till henne.

 

 

 

Yttertyget är en gammal gardin hon gett mig och innetyget är en av sambons avlagda skjortor.

 

 

 

 

Annars fortsätter tidernas sjukaste höst här hemma hos oss. Det blir inte så mycket gjort förrutom att kramas i soffan med lilla S.

Varma vantar till S

Alla dessa vantar som stickas och köps varje vinter och ändå är det nästan alltid helt omöjligt att hitta två lika som är lagom varma på morgonen.

Lilla S har fått ett par nya. De är stickade i halvtjockt ullgarn (inte alpaca som i orginalmönstret) enligt ett favoritmönster från Drops. Jag stickar också vantarna utan snodd som håller ihop dem.