Påskkrans

Jo, jag är en härmapa jag också... Faktiskt är det mesta jag pysslar sånt jag sett någon annan göra. Tyvärr brukar jag ha väldigt svårt att komma ihåg vart jag fått mina idéer ifrån. Som den där fina kitschiga påskkransen som jag sett och varit jättesugen på att göra en alldeles egen. Men som jag inte kunde minnas vart jag hade sett när jag skulle skriva det här inlägget. Efter lite (läs ganska mycket) letande hittade jag den ändå till slut här.

Gissa om jag blev nöjd när jag hittade både en kransstomme (skönt att slippa göra en egen som var min plan) och en påse påskpynt på dagens loppisutflykt! Allt för lite drygt en tjuga! Hade tänkt att fylla hela kransen med ägg, fjädrar och blommor men väl hemma upptäckte jag att de flesta äggen i påsen var alldeles för fina för att hängas upp utomhus. Är ändå ganska nöjd med hur kransen blev. Det riktigt lyser Glad Påsk om den, måste vara omöjligt att komma till oss utan att bli på bra humör de närmaste veckorna.

 

 

Titta in här för att hitta fler härmapor!

 

 

 

små strumpnallar

Det har inte varit mycket pysslande de senaste månaderna men när jag gick igenom datorn hittade jag tre små nallar som blev klara precis innan jul som inte blogats om än.

 

Nallarna sys av tubsockor så de är ganska billiga att göra. Tror att de måste göras av nya sockor eftersom man har avigsidan på sockorna utåt, där de är lite luddiga. Eftersom jag alltid gjort dem till små barn det också känts bäst att använda nya (fotsvett och barn hör liksom inte ihop..)

 

 

 

 

Eftersom de här nallarna blev mörkgråa var de lite svåra att fånga på bild. Just de här tre är gjorda utifrån två par herrstrumpor. Det är svårt att hitta bra färger på tubsockor. Bäst är så klart att göra dem av bruna strumpor men det har jag inte hittat på några år. Jag köper bara tubsockor när jag får lust att göra sånna här nallar så jag har inte full koll på tubsocksmarknaden ska jag erkänna.

 

Nallarna har flyttat hemifrån. En fick hoppa ner i ett paket och åka med posten till barnens nya lilla syssling som kom till världen i december. De andra två blev en hejdå present till två fina barn som jag fått lära känna via jobbet. En del barn flyttar in i hjärtat på en på en gång och just de här två behöver tyvärr någon extra att krama ibland.

Lilla D

Lilla D har redan varit hos oss en månad. Tiden går fort när man mest sitter i soffan och sniffar bäbislukt. Allt känns hyfsat enkelt och vanligt den här gången till skillnad mot de andra två gångerna. När T kom var allt nytt och lite skrämmande och jag gjorde inget annat än att önska att hon skulle växa och när S kom var allt om möjligt ännu mer skrämmande och jag gjorde inget annat än att önska att hon skulle få leva.

 

 

 

 

Det här är den lilla prinskorven. Egentligen gillar jag inte att lägga ut kort på barnen på bloggen men söt som han är kan jag inte motstå att dela med mig av ett kort... Oj vad fort han växer. Den här gången skulle jag gärna trycka på pausknappen ibland och få lite mer tid att bara njuta av honom. Det känns som vi har tjänat in det i vinter.

 

Den har varit en riktig utmaning för vår lilla familj. S har varit mer sjuk än vanligt och lunginflammationer och sjukhusvistelser har avlöst varandra. Senaste gången hon var inlagd på sjukhuset var samma dag som D föddes. Sambon försökte klona sig för att vara på båda ställena samtidigt och vi är evigt tacksamma för all hjälp vi fick av fina släkten som igen klev in och gjord livet möjligt. Extra tack till pappa/morfar och syster/moster som var med S på sjukhuset så sambon fick njuta av D:s första dygn.

Just nu väntar vi på att S ska opereras för att ta bort halsmandlarna i hopp om att det ska hålla henne friskare. Vi har fått tid på skärtorsdagen för operationen och antar att vi får fira en stillsam påsk...

 

Med en väldigt sjuk tjej och med en liten bäbis händer det inte inte så mycket här hemma (förutom omhändertagande av barn). Veckan innan D kom till oss blev vår övervåning inflyttningsklar och vi håller fortfarande på att flytta runt gejer så att de ska vara i rätt rum. I alla tre sovrum som vi gjorde i ordning saknas fortfarande några lister och det där sista piffet. ...och i rummen som blev kvar på nedervåningen ska vi inte ens börja prata om vad som är kvar att göra. Har tänkt att det blir ett projekt att få ordning i alla rum nu när jag är hemma på dagarna men av någon anledning har imorgon hittills alltid varit den bästa dagen att börja... Vem vet det kannske till och med är imorgon som är dagen när det smäller...

Så blir vi en till...

En liten en som kommer till världen behöver något varmt om fötterna. Nu är bäbisen snart här och två små sockor har precis blivit klara.

 

Mobilbilden lämnar lite att önska men mönstret från drops blir nog en ny favvo!

Namsdags-tröjor

Bästa T har namsdag imorgon! Hon får hemstickade kläder till sin Barbie. En orange mönsterstickad tunika...

 

 

och en klasssisk randig pippitröja.

Till sig själv får stora fröken en köpetröja från ett av våra stora klädföretag...

Med en varm hand

Jag har ett arbete som många tycker är svårt. När det svajar med stödet från ledningssida fortplantar det sig lavinartat ner i arbetsgruppen och det slutar alltid med att några säger upp sig. Jag har jobbat i tio år inom kommunal socialtjänst så jag har sett det hända några gånger vid det här laget...

Den här gången var det tyvärr några riktigt erfarna kollegor som valde att lämna in handduken för den här gången. En av kollegorna har genom att vara ständigt ödmjukt ifrågasättande tvingat mig till att gång efter annan ifrågasätta mina egna tankar och bedömningar av människor.

Jag ville att hon ska veta att jag alltid kommer vara tacksam för hur jag kunnat utvecklas genom att ha henne som kollega. Eftersom jag vet att hon är en riktig fryslort så stickade jag ett par torgvantar till henne. En enkel vante i rätstickning med en liten virkad kant uppe och en mudd nedtill.

För att göra den ganska enkla modellen lite roligare har vantarna olika randning på de båda sidorna. Vad som är upp och ner väljer man som man vill. Så man kan välja om man känner sig mest röd eller mest brun den dagen!

Nytt litet liv på väg

Om två veckor är vi en till i vår familj. Lilla S har hunnit bli fyra och ett halvt så det är ett tag sedan vi hade en yttepytteperson här hemma. Jag kommer ofta på mig själv med att fundera över hur S kommer reagera när det kommer en liten som kommer stjäla massor av uppmärksamhet från henne. Hon har liksom glidit runt och varit sötast i vår familj ganska länge. Förhoppningsvis kommer hon att bli stor av att få ett litet syskon men jag har inga förväntningar om att det kommer vara enkelt varken för henne eller oss.

Stora T tänker jag också på en hel del. Hur vi måste orka se henne och ge henne tid. Hon har fått stå tillbaka en del den här hösten när S varit så sjuk, allt för mycket för att vara sex år. Hur rädd jag är att vi igen kommer förvänta oss att hon kommer klara av att vänta på sin tur. Hur jag ständigt funderar över hur mycket det är ok att någon som är sex år hjälper till. Hur jag ofta funderar över att du får en annorlunda uppväxt än dina kompisar och hur det påverkar dig.

Lite glömmer jag bort att bäbisen som kommer, inte bara kommer påverka vårt liv utan att det faktiskt är en liten person också. Den här hösten och vintern har handlat så mycket om sjukdomar och sjukhus att hela graviditeten snart har gått utan att jag egentligen märkt det. Men välkommen är du lilla bäbis. Vi längtar efter att få lära känna dig och se vad du är för liten person.