Mina tå-upp-vantar är klara. Och trådarna är fästa. Vår fina treåring som är i en väldigt artig fas utbrast. 'Har du stickat de här till mig! Tack snälla mamma, du är så snäll'. Den dosen av uppmuntran borde räcka för att hålla mig stickandes ett år till!
Älskar sånna här små projekt som blir klara på några timmar. Och snart behövs det ju tunna småvantar igen, för i min bok är mars den första vårmånaden. Skulle antagligen blivit massor av likadana vantar om det inte var för att jag nästa vecka ska börja en stickkurs om just vantar. Där blir det vuxenvantar till att börja med. Uppgiften till första kurstullfället är att sticka klart mudden till första vanten. Jag är osäker på om garnet jag tittat ut kommer räcka så jag tänkte parallellsticka paret för att se om de behöver bli randiga. Men när jag skulle börja på andra mudden igår upptäckt jag att jag bara hade en uppsättning stickor i den stoleken. Idag MÅSTE jag helt enkelt göra en utflykt till en garnaffär. Ja, jag få helt enkelt offra mig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar