Velour och hjärtan

Jamen, så jobbar jag igen. Superkul men ganska tröttsamt. Kvällarna snurrar förbi och oftast somnar jag i soffan. 

Men några gånger har jag hunnit sätta mig vid symaskinen innan jag somnat. Bland annat små hakisar i velour har sytts. En liten välkommen till världen-present åt en liten enmånaders!

 Helt otroligt så små de är. Lilla bäbisen här hemma är rena jätten i jämförelse!

Vantar till S

Lilla skruttan S behövde nya vantar. Jag har ju letat efter ett fint mönster på vantar i hennes storlek men inte hittat riktigt det jag letat efter. När jag hittade en gammal handarbetstidning på loppis blev jag glad. Där fanns beskrivningar på vantar som påminner mycket o. De vantar min farmor stickade till mig när jag var liten.

Jag hade gillat starkare färger men lite skulle ju S ändå få välja. Rosa och lila, en oslagbar kombo när man är fem...

Vårlängtan

I murrigaste vintern börjar alltid den där känslan komma. Ni vet den där längtan efter att kliva rakt ut utan att först brottas med overaller, mössor vantar och kängor. Den där längtan efter att gå till odlingslådorna och plocka sallad till kvällens grillmiddag och att gräva upp ett gäng potatisar som ska kokas med massor av dill. 

Ni vet den känslan.

För att stå ut planterar jag så mycket fröer jag kan. Redan har kronärtskockor och chili kommit i jorden. Jag drömmer om att koka mina kockor och sen äta dem doppade i smör. Chilin kommer hamna i sallader och wokar, i grytor och såser men främst är de superbra att frysa och räcker på så sätt hela året. I år ska vi också köpa en rök och jag ska testa att göra egna chipotle. Är också sugen på att göra egen sambal. Ni ser, längtan är stor nu. Vi får se vad som blir verklighet av drömmarna!

Ikväll ska jag peta ner paprika i jorden också. Har stora drömmar för dem också men där är jag mer realistiskt medveten om att jag aldrig lyckats få några paprikor tidigare...

I år har jag återbrukat lock från plastburkar för att få etiketter till mina krukor. Märkpenna fastnade bra och är vattenfast!

En tröja till T

Jag tycker det är kul att kika in på andra bloggar och se vad som skapas därute. Ofta slås jag av vilken otrolig fart vissa har när de stickar eller virkar. Det är liksom som att det inte är någon ansträngning alls för dem att skapa de mest fantastiska alster. För mig är det mer så att alla projekt som är större än en disktrasa, raggsocka eller vante tar lååång tid att få klart.

Delvis blir jag trött i händerna av att sticka och virka så jag kommer inte så långt varje dag men framförallt saknar jag uthålligheten det behövs för att ta upp samma handarbete varje kväll och fortsätta tragglandet. Jag brukar börja i rasande fart men sen tar det liksom slut och arbetet måste ligga till sig lite...

T's tröja till exempel började jag på i juni. Raskt var bakstycket klart men sen var det liksom för tråkigt att sticka ett nästan likadant framstycke. I höstas tog jag ny fart men då fastnade jag på ärmarna där mönstret inte riktigt gick ihop sig. Tillslut listade jag ändå ut hur det skulle vara men då hade jag ju redan stickat ärmen tre gånger....

Det enda som verkar skilja mig från andra stickerskor är att när jag nu äntligen är klar med alla delar så tycker jag att det är otroligt roligt att sy ihop allt och som i det här fallet virka en liten spets runt alla öppningar på tröjan. Fina T har redan haft tröjan i skolan och berättat för alla att hennes mamma stickat en tröja till henne. (stolt mamma!)

Kika in hos husmorsskolan vetja! Massor blir gjort där på tisdagar!

Nu dansar vi ut julen

Imorgon dansar vi ut julen del ett. Barnen har fått bjuda varsin bästis och jag har bjudit min! Det blir en lagom stor fest för lilla S som ser fram mot dansen mest av oss alla.

 Julen har varit en fantastisk tid. Hela december blev härligt kravlös. Julkort pysslade ja ihop i god återvinningsanda. Hjärtanen är en kollageteknik med papper från blanka magasin. 

Inser alltid veckan före jul hur kul det är att få riktig post i brevlådan och önskar att det fanns mer tid för att orka överraska släkt och vänner med brev också resten av året.

Vi har bott i huset ett år nu och börjar kunna pricka av saker på att-göra-listan. Senaste förbättringen är att vi målade om taket i vardagsrummet innan jul. Det är riktigt skönt att slippa fjällstugekänslan som dominerade förrut. Nästa projekt blir att snygga till väggen bakom kaminen. Med vitt tak behövs det lite färg på väggarna. Lite större känns projektet är att byta golvet. Rummen och hallarna är ungefär hundra kvadrat ihop och vi har planer på att flytta köket samtidigt så det kan bli ett riktigt jobbigt projekt.

Den här julen var första gången jag tyckte vårt hus var mer fint än bara projekt som ska göras så känns som vi är på rätt väg.

Efter att ha skickat paket till de släktingar som bor långt borta och firat jul med de som bor nära packade vi väskorna och åkte på solsemester. Gud va skönt det var!

Nu väntar en ny fas i livet. Vi har fått assistent beviljat. Tre heltider i veckan. Jag är sprudlande glad samtidigt som jag inte har en aning om hur det ska bli.

en halv mormorsruta

I våras syntes de här sjalarna på var och varannan blogg. Ni vet de där sjalarna som blir som en halv jättestor mormorsruta. Jag var snabb på att haka på och eftersom den är relativt enkel att virka blev jag snabbt klar. Några små hinder på vägen har dock medfört att jag inte visar den på bloggen förrän nu.

 

 

 

Först till garnet som den är virkad i. Ett fantastiskt tjockt alpackagarn som är lätt melerat om än mest brunt. Helt underbart varmt och lent. Det har legat i mitt skåp i flera år och jag har inte riktigt vetat vad jag ska hitta på med det. Men det visade sig att det inte räckte för när allt garn var uppvirkat tyckte jag att sjalen var lite för liten. Jag ville inte att sjalen skulle bli randig utan bestämde mig istället för att virka en kant i ett motsvarande garn men en annan färg.

 

Här i stan hittade jag inget garn som kunde funka utan det blev till att åka till Västerås och hoppas på att det kunde finnas något bättre där. Gissa hur glatt överaskad jag blev när damen på affären plockar fram samma garn som resten av sjalen är virkad i. Det är inte samma färgbad med det går inte att se någon skillnad. Så jag fick min sjal enfärgad tillslut ändå. Ett litet garnmirakel!

 

Sen var det det där med att blocka sjalar. Det är den egentliga anledningen till att sjalen inte fotats förrän idag. Tror inte att den här sjalen heller kommer att få blir det... Jag vill börja använda den NU.

 

Kika in här för att se vad andra knåpar med i novembermörkret.

Äntligen marmelad

Som jag har saknat våra päronträd från förra trädgården den här hösten. Till råga på allt så fick vi knappt någon frukt förra hösten som var vår sista tillsammans med träden.

 

För två år sedan gjorde jag en helt underbar päron- och valnötsmarmelad och nu är alla burkar slut. Jag känner ingen som har ett päronträd så det har inte gått att tigga till sig några kilon och att köpa är jag lite för snål för. Päron är ju superdyra!

 

Så när jag rasade in på affären idag i ett snabbärende och upptäckte att de tog tio kronor kilot för päron kunde jag inte motstå frestelsen trots att det aldrig kan bli riktigt samma med importerade päron...

 

Som ni ser står burkarna upp och ner för att svalna. Ett tips jag fick av svärmor i somras när vi kokade blåbärssylt hos henne. Locket sugs liksom fast bättre och man ser på en gång om någon burk inte är tät.

 

Lite marmelad är mitt bidrag till veckans symöte hos Maja! Kika in där och se vad andra har för händerna den här veckan. Min marmelad kommer jag att snaska på kex för att trösta mig själv över att jag behöver sticka om ärmarna (igen) till tröjan som T ska få...

 

Kanske men bara kanske ska jag också bjuda på den när vi ska få träffa en livs levande person från försäkringskassan imorgon. Ganska nervös inför det faktiskt så jag ska nog panikstäda lite till innan jag går och lägger mig!