söndag 25 augusti 2013

Vilken fin sommar det blev!

Sommaren blev fantastisk! Jag har fått känna på hur det är att må riktigt bra och vara helt i balans. Livet blir mer innehållsrikt då har jag märkt. Jag har orkat att fixa här hemma, varit på massor med utflykter och faktiskt tyckt att det är riktigt kul att träffa folk. Jag inser att det är några år sedan det kändes så här bra! Vi har haft en slitig period bakom oss med allt det innebär att få ett mycket funktionshindrat barn som till råga på allt alltid är sjukt.



                                                                                       Lilla S
 
 
Jag tror egentligen inte alls att något har förändrats, lilla S kommer fortsätta vara funktionshindrad och ofta sjuk. Men jag tror att lilla D och hans utveckling enligt standardprogrammet har hjälpt både mig och sambon att förstå omfattningen av lilla S svårigheter och förstå vilken kämpe hon är. För mig har det också känts som sorgen kring S har blivit tydligare. Jag har fått klarhet i vad sorgen består av och har på många sätt kunna släppa den. För ett år sedan visste jag inte ens om att det fanns sorg kvar men nu känns axlarna några ton lättare.
 
Än är jag inte riktigt redo att säga hejdå till sommaren och jag förväntar mig många fina dagar till. Det finns ändå några små tecken på att hösten närmar sig. Filtarna har åkt fram i soffan, pyssellustarna har återkommit och jag har fått följa med stora T till hennes första dag i ettan.
 
 
 
                                             Stora T på väg till skolan, dag ett!
 
 
 
Att lilla D redan är ett halvår... det tror jag att jag hoppar över att skriva om så kanske jag kan låtsas att han är min yttepyttebebis ett tag till.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar