Storstickad poncho

Jodå, vi är fortfarande på sjukhuset. 11 dygn har vi varit här nu. Tur att vi ändå har nära till Uppsala så att vi kan turas om att vara här.

Signe kryar på sig, hon har återhämtat sig från coronaviruset men eftersom hon inte piggade på sig efter det togs nya batterier med prover och till slut hittade de pseudomonas bakterie. Det botas med intravenös antibiotika i tio dagar. Vi har klarat två dagar av den kuren....

Det bästa med långa dagar på sjukhuset är att det blir mycket sticktid! I mina händer den här veckan har förutom snornäsdukar alltså mina stickor varit. Jag har stickat klart min poncho.

Den stickas som en lång bred sjal som man syr ihop. Kortsidan sys ihop med början av långsidan på andra änden av sjalen. Rätstickning på stora stickor. Ibland behövs sånna projekt som inte kräver någon eftertanke!

 

Jag gjorde en likadan för massor av år sedan och det har varit lite av min favorit. Här på sjukhuset är det allt för varmt för fluffiga ponchos men så fort vi kommer hem ska jag krypa in i den!

Något annat bra med Uppsala är Yll och tyll, en promenad dit har det blivit och på stickorna nu sitter en ny pyttipanna.

Det här är mitt bidrag till Mitt hem är min borgs utmaning

Tur att vi odlar vitaminer hos oss!

Vi är kvar på sjukhuset, en vecka har vi nu spenderat på samma rum. Eller jag och sambon turas om. Det är grymt knäckande att vara fast i samma rum timma efter timma.

Lilla Signe har en snuva och tillsammans med hennes spastisitet och redan svaga lungor har vi en dålig kombo. Förr har vi stannat en max två dagar på sjukhuset när hon varit snuvig men efter att hennes lungor kollapsade i höstas har vi haft längre vårdtider när hon blivit sjuk. Delvis så klart för att hon antagligen blir sjukare än förr men också för att läkarna blivit skraja och vill ta det säkra först i alla lägen.

Jag brottas en hel del med tanken på hur vi ska kunna göra våra liv lättare. Att göra livet lättare handlar också en del om uppoffringar, vad i mitt liv är jag villig att ta bort? Och den lite mer tilltalande tanken, finns det något vi kan lägga till istället? Kommer behöva fundera vidare på det där...

Något som bara är trevligt att tänka på är allt det gröna som gror hemma under min växtlampa. Jag experimenterar med inomhusodlade grönsaker. Än så länge har vi fått groddar, ärtskott och krasse. 

Ska testa fler sorter nu när affärerna fyllt på frösortimentet. 

Det riktigt känns hur laddade hemmaodlade grönsaker är med vitaminer jämfört med sånt som flugits in från andra världsdelar. Och vitaminer för att vi ska hålla oss friska, det behöver vi!

ringblomssalva

Vi har gjort bivaxsalva. Här kommer mitt recept:

30 g bivax smältes i vattenbad, gärna i någon glasburk man inte är rädd om (ganska svår att få ren sen).

90 ml olivolja värms i ett annat vattenbad till samma temperatur. Jag använde hemmagjord ringblommeolja

När vaxet flyter och oljan har samma temperatur rör man i oljan i vaxet. Trixet är sen att röra tills allt är kallt. Annars kan det bli klumpar i salvan. Oavsett om man lyckas få den helt slät eller inte funkar den perfekt på spruckna läppar och torra fläckar.

Vill man kan man tillsätta någon eterisk olja för lite lukta gott.

För oss har vabruari hållit på hela januari också. Tilda och Dante som är mina friska ungar har turats om att ligga hemma med olika snuvor och febrar. Det har i och för sig blivit mycket stickat, virkat och pysslat men att jobba ibland är ju också kul!

Och i onsdags blev Signe också sjuk. Sen i julas har vi hållit på att byta hennes epilepsi-mediciner och hon har varit extra spastisk sen dess. Med en snuva på det satt vi snart i en ambulans på väg mot Uppsala. Och här är vi kvar. Infektionsläkarna har konstaterat att det är en helt ofarlig snuva men rynkar pannan åt att hon är så allmänpåverkad av snuvan. Neurologerna bekymrar sig för spastisiteten och vill inte släppa hem oss innan vi hittat en medicin som funkar. Så vi lär bli här ett tag.

Tur för mig som befinner mig på isoleringsrum att det finns internet och roliga bloggar. Kika in här för att få lite pysselinspiration!

Strumpstoppning

Jag gillar inte att vara kall om fötterna, så jag har nästan alltid ett par raggisar eller tofflor på mig när jag är hemma.

För åtta år sedan förstod jag på riktigt hur man gjorde när man stickade raggisar. Jag har stickat några långt tidigare men då behövde farmor sitta bredvid och berätta precis hur jag skulle göra. Efter att farmor inte kunde sticka länge blev det inte heller några raggisar för mig.

De allra första jag stickade där för åtta år sedan är kanske inte de snyggaste jag stickat men de är de första alldeles egna. Det var därför lite tråkigt när det gick hål på den ena för ett tag sedan. Jag ogillar slitochslängkulturen generellt men det är extra svårt att kasta något man faktiskt gjort själv. Därför tog jag fram nål och tråd för att laga. Jag har aldrig riktigt lärt mig hur man gör men jag föreställer mig att det viktigaste är att fånga varje trasig maska vilket jag tror att jag lyckades med.

Att hålet hamnade på hälen gör att jag misstänker att strumpan är lite för liten...Men den sitter skönt och nu är den i varje fall redo att tjäna mig i ytterligare åtta år?

När jag stickar raggisar gillar jag dem bäst om de är korta i skaftet, annars blir benen för varma innan fötterna en har börjat tina.

burkar till sambon

I veckan var det dags igen. Sambon hade namnsdag och sin vana trogen hade han ingen aning. Det är extra roligt att ge bort presenter när det blir en överraskning.

Han fick en köpepresent men stora T och jag pysslade en egen till honom också. Vi letade igenom leksakslådorna och tog fram sprejfärgerna.

Superrosa och härligt. Fast jag tycker fortfarande att det är svårt med sprejfärg, det blir både rinnigt och ojämt.

Vi fyllde burkarna med torkad frukt och nötter. Jag hann aldrig få något kort när de var fyllda....

Nu står de i vår eviga ångesthylla. Ni vet en sån där hylla, som står så där lägligt, för att lägga saker i, som är bra och ha, som man ska ta reda på senare... Till råga på allt står den så att den syns typ från hela huset.  Idag fann jag kraften i mig att röja i hyllan och nu är det istället en trevlig syn.

Det här är mitt bidrag till mitt hem är min borgs bloggutmaning.

småfotstofflor

När jag stickade de rosa tofflorna till min lillasyster var jag inte direkt överens med stickfastheten i beskrivningen från garnstudio. Den första tofflan passade inte en vuxenfot alls. Istället för att repa allt valde jag att sticka en lika till liten toffla. Kanske får den stanna här hemma och värma lilla D´s fötter nästa vinter eller så hamnar den i ett paket redan nu till våren.

Modellen är superenkel och stickas på vanliga jumperstickor i ett stycke som sys ihop baktill och undertill.

Jag hoppas ni ser den fina duken. Det är ett arvegods från min farmor, en kvinna som satt stolthet i att dukar skulle vara lika fina på avigsidan som från rätsidan. Nu kan jag uppskatta dessa handarbetsskatter som jag fått ärva. Som yngre var det inte lika kul då hon skoningslöst granskade även mina första alster även från baksidan. Tror att det var i det min egen skaparfilosofi föddes. Glädje framför noggrannhet!

Mitt bidrag till veckans symöte hos Maja.

Att plocka in våren

För att hjälpa oss stå ut med oxveckorna fram tills våren är här har Mitt hem är min borg en inspirationsutmaning. Att varje söndag dela med sig av sånt man gjort i syfte att inspirera andra och kanske också själv få lite inspiration!

Jag har börjat plocka in våren den här veckan. Flera resor har gått till blomaffären och det har planterats och ställts ut små rara vårblommor i hela huset!

Det är massor med vivor och lökar och annat fint som fått följa med. Lite blåbärsris plockade lilla S och hennes assisten under jullovet och det har redan små blommor. Stora T är väldigt förhoppningsfull om att det kommer växa blåbär på vårt matbord...

Idag har också de första fröna kommit i jorden, så nu har startskottet för våren gått på riktigt. Så här tidigt sätter jag kronärtskockor och chili. Jag har tröttnat på att de brukar bli långa och rangliga så igår införskaffades en alldeles ny växtbelysning.

Ett av årets nyårslöften är att äta med grönt och mindre kött. Därför sådde jag också flera sorters sallat som förhoppningsvis kommer växa fint av belysningen. Av rena farten sådde jag lite krasse, började grodda alfalfa-groddar och påbörjade en odling av ärtskott.



Den stora utmaningen i vår är att vi ska gå ner 10% av vår kroppsvikt fram till sista maj. Än så länge funkar det bra, massor av sallad har vi ätit och några kilon har försvunnit. Jag har till och med köpt ett träningskort och använt det flera gånger.

Jag brukar inför mig själv rättfärdiga mina extra kilon med att jag varit gravid tre gånger och att det med ett svårt handikappat barn är det väldigt klurigt att få någon tid över till något annat än att vara mamma. Eftersom träning inte heller är det roligaste jag vet är det svårt att välja det de få stunder som finns.

Men nu är det dags för mig att börja förstå att vårt liv har förändrats. Med assistenter hemma finns det en mycket större möjlighet för mig att faktiskt börja ta hand om mig själv.

Därför har jag lagt till tre andra nyårslöften också. Unna mig själv en massage varje månad, se till att umgås mer med vänner och pyssla/handarbeta mer (för det gör mig glad!)

Det här ska bli en fuskponcho. En stor varm sak att krypa in i fram tills sommaren är här på riktigt!