Jag tror faktiskt att det är sant. Elva år sedan, livet såg inte riktigt ut som nu. Inga barn, första vicket inom socialtjänsten, lägenhet i Hagsätra med rivningskontrakt, första egna bilen, små ekonomiska marginaler, inte en funkisfamilj utan ett vanligt sambopar i början av vuxenlivet.
Egentligen tycker jag inte att vi är så förändrade men det är klart att livet präglar en på gott och ont.
För elva år sedan föll lusten över mig att brodera och jag tog bilen till Farsta centrum och Ljungqvist garn och köpte broderigarn. Väv hade jag redan sedan vi bodde i Örebro. Varje Hindersmässa kom det en man och sålde stora stuvbitar av broderiväv. Undrar om han fortfarande står där längst ner på Stortorget varje år?
En påskduk hade jag bestämt att göra. Jag har ju liksom inte jobbat ihjäl mig med den kan man väl säga... Men nu så, idag tog jag tag i den igen och som ni kan se är det bara några stygn kvar i själva ramen och så en del trådar att fästa.....
Sen ska det så klart fixas någon snygg kant till duken. Men kanske, kanske blir den klar till den här påsken. Jag håller tummarna!
Duken är inte så stor, kanske fyrtio gånger fyrtio. Men med tanke på tillverkningstiden är den mycket exklusiv. Kolla in mitt hem är min borg för lite inspiration och nedräkning tills våren är här.